Ska berätta något för er som skrämmer skiten ur mig rent ut sagt.
CANCER 
För snart 2 år sen va jag med min pappa i Uppsala, på Akademiska för att fastställa ett släktträd på mammas sida för att de skulle börja forska på om hon har cancer gener efter all den cancer hon åkte på tillslut i slutskedet när cancern kom tillbaka igen. Så nu har dom fått provsvar om mamma har gen eller om jag också har den genen, jag vet inte riktigt hur det funkar faktiskt. Jag vet bara att har mamma genen så kan jag ha den.
Och domen får jag den 1 juni.
Har jag genen då kan jag föra den vidare, vare sig jag får en dotter eller en son. Men det är större chans till en dotter eftersom det innefattar bröst o hela det köret. Så jag har ju gått å tänkt att har jag cancergen så vill jag inte ha en flicka, men helst av allt i hela världen skulle jag vilja ha en flicka, en Thea. Men då är ju chansen stor att om mamma haft gen o jag har gen då kommer även min dotter få genen. Det är ju typ bevisat att cancer inte hoppar över en generation. Som man helt bombsäkert trodde på förut.

Jag har många många gånger gått å grubblat, tänk om jag får cancer, bröstcancer. Vad gör jag då? Vad fan gör jag då? Hur fan blir allt nu?
Många gånger har jag grubblat och blivit väldigt ledsen, många gånger har jag grubblat och pratat om det på fyllan och varit jätte ledsen.
Så vad gör jag om jag har cancer? Vad ska jag göra? Vilka beslut ska jag ta? Det största beslutet jag valt att ta som jag redan sen långt tillbaka bestämt mig för är att får jag bröstcancer så tar jag bort båda brösten. Utan tvekan. Finns inga tvivel. Finns nya att få som jag inte ens behöver betala för då. Det står staten för eller hur man nu ska säga. Det som kommer kännas jobbigt är att göra strålbehandling och då se håret falla av. Det kommer nog bli tungt. Mitt fina tjocka vackra hår. Istället för att vänta på att det ska falla av i omgångar o tussar, då kan jag väl lika gärna raka av det på en gång?

Nu tänker säkert fler av er där ute, va fan ska du ta båda brösten för om baraa ett är sjukt eller en del? Varför bara inte ta bort det sjuka då?
Svaret på det är logiskt för mig. Tar jag bort hela bröstet och brösten så är chansen mindre att det kommer tillbaka om ursprungsstället är helt eliminerat. Då tar man även det runt om som kan ha blivit "smittat" utan att man upptäckt det just då. Att det ligger å gror o bryter ut.
Och svaret är ännu mer logiskt för mig eftersom att min mamma tog baraa bort den sjuka delen för hon älskade sina brsöt så otroligt mycket att hon inte ville ta bort hela. Och det kom tillbaka, och det spred sig i princip överallt och hon gick bort. Anser fortfarande idag att hade hon plockat bort allt hade hon levt idag. Men det är ju bara vad jag anser och tror. Behöver ju inte va så, men man ska hålla fast vid det man tror på.. Bröst är bara en del av kroppen, en jävligt jobbig del som är ivägen om man ska springa eller ligga på mage som jag älskar. Det är en enda stor körtel ungefär som innehåller massa körtlar som skrämmer skiten ur många som inte känner sina bröst och inte vet vad de ska känna efter som jag. Jag vet inte vad jag ska känna efter.. jag har mer körtlar i mitt högra än vänstra.

Så skulle jag ha genen så ja, då har jag den.. Och jag kommer vara livrädd för resten av mitt liv antagligen och få gå på regelbundna kontroller. Mamma fick ju cancer när hon va 23.. Jag är ett år äldre nu.
Men jag kommer inte vara själv på vägen. Jag kommer ha min underbara pojkvän vid min sida. Som är så otroligt stark. Som bara gått å väntat på att allt detta skulle bryta ut. Det gjorde det ganska nyligen kan jag säga.

Om jag skulle vara så rädd för att skaffa egna barn eftersom jag kan föra en gen vidare så finns det något som heter adoption, det är min allra sista utväg. Inget jag verkligen skulle vilja. För jag vill inte, ursäkta mig nu ha en kines eller mörkhyad unge. Jag skulle då vilja ha ett barn som ser så svenskt ut som möjligt. Men risken med att adoptera är ju att man måste kanske berätta det någon dag, och ens barn, man uppfostrat som sitt eget kanske vill hitta eller veta något om sina biologiska föräldrar. Det vill inte jag va med om. Jag vill ha någon som är min, från blodet, från generna. Och då får jag ta konsekvenserna att kanske föra vidare en gen om jag har den.

Men cancer är något som skrämmer skiten ur mig. Det kanske inte hade gjort det om jag hade haft en mamma vid liv idag. Om jag inte hade haft någon som gått bort i cancer, jävla äckel sjukdom.
Jag donerar inget till bröstcancer fonden, jag anser att det är sjukt. För man får aldrig reda på något om deras forskning heller. Vi skänker bara en jävla massa pengar till forksning osv men vi får aldrig reda på om det någonsin blir några framsteg. Därför donerar jag inget. Det går emot mig faktiskt. Jag vill inte bidra till något som jag inte får ta del av alltså utvecklingen av forskning.
Cancer är bland den värsta och kanske vanligaste sjukdomen som drabbar folk. Och det är så jäkla svårt att bli frisk och bli firskförklarad och leva vidare. För man blir så nedbruten under strålbehandling och allt annat, mediciner, in å ut på sjukhus osv osv.

Nu får ni ursäkta om det blev mucket text i detta inlägg, men ville bara dela med mig av någon jag tycker är jobbigt och som jag är livrädd för.

Vad är ni livrädda för?

Jag vet inte vad ja ska skriva.
Jag vet inte vad jag vill skriva.

Fick ju en glädjande kommentar i bloggen..
Men fick ett sms också.. Hade ju försökt att förtränga honom. Komma över helt. Och enda sättet att göra det innebär ju att man ska helt radera allt som finns. Å så kom det ett sms.
Känner att jag kunde inte va trevlig å glad över att han hörde av sig, för det är jag inte.
Bara för att det ä den 26 juni idag så innebär det inte att det är en glad dag.

Jag vill fokusera framåt. På att må bra. På mig. Mitt modellande som kanske börjar ta farn nu. Kanske börjar blogga på en annan sida med. Vi får se hur det blir med det faktiskt.
Får fundera lite mer på det.
Där kommer det i så fall komma upp mer bilder och vågade bilder för dem som ansluter sig till VIP. Men jaja, vi får se.

Funderar även på lite andra saker.. men jaa.. vi får se hur allt blir.. Jag vet inte just nu. 

Puss Hej! 

Det må så vara att jag har ett visst lugn över mig ganska ständigt. Ett lugn jag visar utåt. Hela tiden.
eller åtminstone försöker med det.
Jag har ju en plan. En säker plan.

Och den ser liksom ut såhär:
Sommarjobba och spara resterande pengar som blir kvar efter allt är betalt. SÅ jag bygger upp min buffert igen.
Sen komma in på universitetet eller komvux. Kommer jag in på universitetet så väljer jag inte komvux, kommer jag inte in på universitetet så tar jag komvux om jag kommer in där och avslutar min USK utbildning.
Då får jag fullt studiestöd och inkomst, samt att jag kan jobba kvar på Pelmatic och ha min timanställning och då kanske jobba 7-10 extra pass i månaden.. Och kanske även får jobba extra på Bergmästaren/Österby vid behov eftersom det fanns chans till det efter sommarn. 
Och då spara de extra pengarna som jag tjänar från att jobba lite extra. 

Så ser min plan ut. Simpel va? Det tycker i alla fall jag. 

MEN!
Tänk om jag inte kommer in på skolan alls? Inte nån av utbildningarna? 
Vad gör jag då? Då står jag helt utan fast inkomst, inget direkt jobb om jag inte kan få tillbaka min garanti anställning hos Pelmatic eller få jobba massa extra inom äldre omsorgen.. 
Vad gör jag om jag inte kommer in? 
Det är min fasa... 

Då står jag där helt handfallen utan någon säkerhet egentligen. I en ny lägenhet, med lån, ja jag har lån och jag är 23 år. Hur tror ni jag kommit hit där jag är idag? Egen bil, den äger jag tack vare att lånet kunde lösa bilen. Det finns liksom saker i bakgrunden som gör att jag MÅSTE ha en inkomst för att överleva. För jag flyttar INTE hem. Och jag säljer INTE bilen. 
Man måste alltid ligga steget före hela tiden, tänka steget längre på vad som kan hända och vad gör jag då? Och jag vet inte vad jag gör då om jag inte kommer in på nån av utbildningarna och inte får tillbaka min garantinställning på Pelmatic. 

Detta är vad som ständigt snurrar i skallen på mig, som ger mig en liten ångestfylld känsla.. Det finns liksom inget direkt svar på det hela heller.
Jag är inte med i A-kassan så jag kan liksom inte stämpla om jag skulle bli helt arbetslös.. Kanske dumt att jag inte är med där ÄN.. efter alla dessa år jag jobbat hit och dit osv osv.. Men jag har liksom klarat mig utan det rätt hyfsat iaf. 
Borde väl gå med, men man måste ju ha jobbat i typ ett år eller vart medlem i visst antal månader eller hur det är. Jag vet inte ens hur det funkar så jag har inte orkat engagera mig i det alls.. 
Men men, jaa.. this is how it is.. 

Tur man kan mixa tankarna med att tänka på sötot. Längtar så otroligt mycket efter honom. Tills han verkligen är här! Fyy va nervös jag kommer vara den dagen han kommer vara påväg uppåt.. Kommer nog klättra på väggarna, vanka av å an.. plocka hit å plocka dit å vänta å vänta.. å sen när han väl kommit in i Karlskoga så kommer jag dö. (Typ iaf)
Ska förbereda mig på att leta efter besöksparkering så jag vet vart han kan ställa sig. Haha! Måste ju ha en egen parkering där borta på Skogsrundan med, men det löser vi sen när jag får hämta mina nycklar.. Vill så gärna hämta dom redan nästa vecka och börja grejja.. Vill vill vill!! Kanske går att komma överens om något.. Vore såå sköönt att få börja flytta allt som står uppe på vinden till vinden iaf. Så det är avklarat. 
Men det ska bli så skönt att ha honom här sen.. Får väl se hur länge han stannar :D (Alltid? Ja tack!) Vilken härlig sommar det kommer bli, jobba och umgås med söto! Får väl se vad vi hittar på i sommar mer än att lära känna varandra. 

Nej nu ska jag sluta babbla.. Nu vet ni iaf vad som pågår i Alexandra Maria Karlsson Erikssons skalle. Helt ointressant kanske? Skiter jag i. Min blogg och mina tankar.. :P

Kanske kommer med ett roligare inlägg senare. Får see.. 
Puss Hej!!  

Ger mig på ännu ett inlägg här..
Och det har faktiskt med funderingar att göra..

Jag läser ju på komvux, läser geriatrik, hemsjukvård (inte startat än), Engelska B och Psykologi B.
Men nu är det ju så att ja är inte det minsta intresserad av geriatriken.
Är ju inte det minsta intresserad av vården heller för den delen.
Men jag läser den ju för att jag ska få poäng, för att få studiestödet..
För jag får ju inte fullt utbetalt heller.. för jag hade ju ett återkrav att betala tillbaka, så det drar de ju av på det ja får varje månad. Så jaa.. Men jag vet inte om jag klarar mig på lönen från Pelmatic enbart eller om jag mååste ha studiedelen med..

Men hoppar jag den kursen så blir det ju på halvtid som jag kommer läsa, dvs att jag får mindre pengar.. Men liksom, varför sk aman läsa nåt som man inte ens är intresserad av, som man ändå inte kommer ha någon nytta av? Jaa.. det är svårt det där.. :/ Vet inte riktigt hur jag ska göra faktiskt.

Får grubbla lite på det.. Och ska ringa csn, gjorde det idag, och blev vidarekopplad, och skulle få vänta 7 minuter. Men då la jag på, för orka vänta 7 minuter när man ringer ett 0771 nummer från Mobilen! Blir ju svindyrt..! Så nej tack. Får ringa dem imorrn igen. För det känns ju som att de kan inte skära ner mer på studiestödet eftersom ja redan får minimalt lite liksom...
Men csn är roliga dom, de gör ju som de själv vill, de har ju siona regler och paragrafer..
Så skulel inte förvåna mig om de skär ner till halva det ja redan får....


Ja ja, jag längtar tills imorrn!
Puss Hej!