Det må så vara att jag har ett visst lugn över mig ganska ständigt. Ett lugn jag visar utåt. Hela tiden.
eller åtminstone försöker med det.
Jag har ju en plan. En säker plan.

Och den ser liksom ut såhär:
Sommarjobba och spara resterande pengar som blir kvar efter allt är betalt. SÅ jag bygger upp min buffert igen.
Sen komma in på universitetet eller komvux. Kommer jag in på universitetet så väljer jag inte komvux, kommer jag inte in på universitetet så tar jag komvux om jag kommer in där och avslutar min USK utbildning.
Då får jag fullt studiestöd och inkomst, samt att jag kan jobba kvar på Pelmatic och ha min timanställning och då kanske jobba 7-10 extra pass i månaden.. Och kanske även får jobba extra på Bergmästaren/Österby vid behov eftersom det fanns chans till det efter sommarn. 
Och då spara de extra pengarna som jag tjänar från att jobba lite extra. 

Så ser min plan ut. Simpel va? Det tycker i alla fall jag. 

MEN!
Tänk om jag inte kommer in på skolan alls? Inte nån av utbildningarna? 
Vad gör jag då? Då står jag helt utan fast inkomst, inget direkt jobb om jag inte kan få tillbaka min garanti anställning hos Pelmatic eller få jobba massa extra inom äldre omsorgen.. 
Vad gör jag om jag inte kommer in? 
Det är min fasa... 

Då står jag där helt handfallen utan någon säkerhet egentligen. I en ny lägenhet, med lån, ja jag har lån och jag är 23 år. Hur tror ni jag kommit hit där jag är idag? Egen bil, den äger jag tack vare att lånet kunde lösa bilen. Det finns liksom saker i bakgrunden som gör att jag MÅSTE ha en inkomst för att överleva. För jag flyttar INTE hem. Och jag säljer INTE bilen. 
Man måste alltid ligga steget före hela tiden, tänka steget längre på vad som kan hända och vad gör jag då? Och jag vet inte vad jag gör då om jag inte kommer in på nån av utbildningarna och inte får tillbaka min garantinställning på Pelmatic. 

Detta är vad som ständigt snurrar i skallen på mig, som ger mig en liten ångestfylld känsla.. Det finns liksom inget direkt svar på det hela heller.
Jag är inte med i A-kassan så jag kan liksom inte stämpla om jag skulle bli helt arbetslös.. Kanske dumt att jag inte är med där ÄN.. efter alla dessa år jag jobbat hit och dit osv osv.. Men jag har liksom klarat mig utan det rätt hyfsat iaf. 
Borde väl gå med, men man måste ju ha jobbat i typ ett år eller vart medlem i visst antal månader eller hur det är. Jag vet inte ens hur det funkar så jag har inte orkat engagera mig i det alls.. 
Men men, jaa.. this is how it is.. 

Tur man kan mixa tankarna med att tänka på sötot. Längtar så otroligt mycket efter honom. Tills han verkligen är här! Fyy va nervös jag kommer vara den dagen han kommer vara påväg uppåt.. Kommer nog klättra på väggarna, vanka av å an.. plocka hit å plocka dit å vänta å vänta.. å sen när han väl kommit in i Karlskoga så kommer jag dö. (Typ iaf)
Ska förbereda mig på att leta efter besöksparkering så jag vet vart han kan ställa sig. Haha! Måste ju ha en egen parkering där borta på Skogsrundan med, men det löser vi sen när jag får hämta mina nycklar.. Vill så gärna hämta dom redan nästa vecka och börja grejja.. Vill vill vill!! Kanske går att komma överens om något.. Vore såå sköönt att få börja flytta allt som står uppe på vinden till vinden iaf. Så det är avklarat. 
Men det ska bli så skönt att ha honom här sen.. Får väl se hur länge han stannar :D (Alltid? Ja tack!) Vilken härlig sommar det kommer bli, jobba och umgås med söto! Får väl se vad vi hittar på i sommar mer än att lära känna varandra. 

Nej nu ska jag sluta babbla.. Nu vet ni iaf vad som pågår i Alexandra Maria Karlsson Erikssons skalle. Helt ointressant kanske? Skiter jag i. Min blogg och mina tankar.. :P

Kanske kommer med ett roligare inlägg senare. Får see.. 
Puss Hej!!