Dagligt  |   Kommentarer (0)
Datum: 2014-07-18  |  Tid: 13:48:19

Väldigt off o så blir det nog.

 
Ja, alltså bloggen bara mest förfaller.
För jag har en hemsida jag lägger lite mer fokus på och det har med mina kampfiskar att göra. Där för jag en blogg för kampfiskarna så inte så mycket om mig.
Men jag känner just nu att jag behöver skriva lite.
 
I onsdags fick jag ett samtal från min bror. Att min mormor hade somnat in. Det kändes som ett slag i magen, en total chock. Och jag har fortfarande inte accepterat eller förstått att hon inte finns mer.
Även om vi inte hade den bästa relation nu på slutet så älskade jag min mormor väldigt högt!
Så det va bara att åka upp till lasarettet och ta det där sista farvälet, se henne en sista gång. När alla hade gått ut, dvs min mormors sambo Josef, min bror och hans tjej så satte jag mig bredvid henne, strök henne över håret och pannan och gav henne en puss i pannan. Höll hennes hand.
Sa tyst för mig själv att jag älskar henne. För det gör jag. Älskar henne så otroligt mycket även om som sagt relationen va som den va nu på slutet.
Jag va bitter, hon va bitter och det är väl nåt jag får ångra. Men det går inte att tänka så nu.
 
Så det är väldigt kämpigt just nu. Jag vet inte hur jag ska hantera det här, det va så längesen någon i min närhet gick bort. Jag har gjort denna sak en gång tidigare, sett en död människa alltså och det va min mamma. Och nu va det mormor. Inget man vänjer sig vid verkligen.. :( Men jag ångrar inte att jag faktiskt vågade ta i mormor denna gången för det vågade jag inte med mamma. Det kändes som en deja vu eller vad man ska säga. Eftersom jag gjort detta en gång innan.
Hur ska jag gå vidare?
Det blir så mycket. Eftersom det är något jag inte avslöjat här i bloggen. Men jag är gravid och ska ha barn, eller ja jag är höggravid nu och ska ha beräknat den 31 juli.
Så det är lite mycket just nu.
 
 
Detta kom lite olägligt, mormors bortgång, vi ska på möte med begravningsbyrå, planera begravning, gå på begravning, fixa med bouppteckning av mormors saker och tillgångar osv, jag ska sörja och hantera allt detta samtidigt som jag ska snart bli mamma och glädjas över det, glädjas över min lilla flicka som ska komma till världen. Så jag ska göra så mycket känslomässigt.
Eftersom jag har haft en jobbig graviditet både fysiskt och psykiskt så är detta extra jobbigt för mig. Då jag är en väldigt känslosam person som lätt kan visa känslor och vad jag känner.
Jag har gråtit till o från igår och även idag, för mig själv.
 
Försöker sysselsätta mig med saker som mina fiskar, det kom ju ett gäng nya i onsdags, samma dag som jag fick samtalet, samma dag som jag va hos psykologen o hade ett jätte bra samtal. Ja jag går hos en psykolog genom mödrahälsovården.
 
Det är för mycket, väldigt mycket för mycket. Jag orkar inte och jag vet inte hur jag ska hantera saker och ting just nu. Jag är väldigt glad att jag har min sambo som finns vid min sida hela tiden. Utan han skulle jag aldrig klara detta. Han säger att det finns inga måsten just nu. Jag behöver inte känna att jag måste va glad jag får va ledsen och jag får va glad och jag ska försöka skratta.
Men det finns inga måsten.
Och det sa psykologen med, jag ska tillåta mig att va glad, men det är svårt att va glad när man bara känner sig ledsen.
 
Over and out.