Snart anländer min nya baddräkt, 25 maj skulle den skickas. Jösses vad jag längtar. Längtar efter att åka iväg till badhuset o få börja simma. Underbart! Nu jävlar ska superheta kroppen tillbaka. En jävla massa kilon ska ryka! Är så taggad. Simma ett par längder, basta o sen kanske även sola lite grann.

Ja jösses. Kanske blir man miss sexy santa till jul. För lär inte gå ner det jag vill till sommaren.

 

Men ja jag ska ner ca 12 kg. Det ska gå. Jag ska klara det. Jag är taggad. Jag älskar att simma, då får man verkligen jobba med hela kroppen, man tränar hela kroppen. Bygger muskler o bränner fett. O så efteråt njuta av en härlig stund i bastun o sen i solariet. Uj uj..!

Badhuset i Karlskoga here I come!

Och nej jag tänker inte simma i bikini för att jag S K Ä M S för mitt kejsarsnitt. Och det kommer jag alltid göra. Det är det fulaste som finns på hela min kropp. Så det får bli baddräkt för mig. När o om jag lär mig leva med det så kanske man kan sola med bikini på stranden osv. Men tillsvidare får bikinin stanna hemma, kan använda den när jag solar på vår stora altan.

Detta är mitt mål:

 

 

 

 

 

 

Vill inleda detta med o säga som en vän till mig skrivit ALLA ÄR OLIKA.

Och ja det är vi, helt klart. Hon väntar sitt första barn nu och ja är i princip klar med allt inför nedkomst. Inte ens halva tiden gången.

Ja, jag kan tycka att det är lite tidigt att fixa klart typ allt när man är så pass kort gången. Det kan hända något, man är skör ända fram till nedkomsten. Men mest fram till vecka 12 o sen ja till vecka 20.

En annan vän till mig fick komplikationer och fick föda fram sitt barn efter halva tiden.. :( Och de hade skaffat sig en ny barnvagn vill jag minnas, o fixat lite annat stuff till bebis. O så händer detta.

En artikel jag läste eller ja ett videoklipp som cirkulerade på fb visade att en tjej fick föda fram sitt barn i vecka 38-39 för bebisen hade dött i magen.

 

Så jaa, ALLT kan hända fram tills bebis är kommen. Nu önskar man ju inte att det händer någon, framför allt inte ens nära vänner. Eller bästa vänner!

Men ja, jag kan och jag tycker att det är lite tidigt att ha allt klart innan halva tiden. Men alla är olika och så är det bara. Och ja, jag stör mig kanske lite på det men tänker man efter så borde jag inte göra det för att hon o jag är två helt olika personer men fy tusan, utan henne i mitt liv så skulle jag ha det tråkigt, och haft det tråkigt. Så istället för att störa mig så ska jag glädjas åt att hon tycker det är mysigt att pyssla o dola redan nu :)

 

Jag själv tog allt i lugn takt, kände ingen stress förän typ ja runt v 30 eller nåt när Theas rum inte va klart. Då fick jag lite panik, men det lugnade sig när det blev tapetserat, skötbordet kom på plats, vaggan blev klar. Vagnen blev beställd. Allt liksom blev klart och jag kände ingen stress alls. Jag ville ha det så, kände mig lugnast av det att ta det mot slutet. Kläder hade vi beställt så det fanns.

Jag hade inte ens en skötväska med mig på bb, för vi hade inte hämtat vagnen när lilla Thea valde att titta ut, hon kom på måndag natt den 22a o vi skulle hämta vagnen på fredagen den 26e. Och ärligt, va fan ska man ha skötväska med sig på bb för??

Man får liksom ALLT man behöver, blöjor, våtservetter, handdukar ja allt man behöver för bebisen. Och kommer amning igång behöver man ju inte ens ha nappflaska.

Så att packa skötväska o stressa med sånt å packa upp o packa om för att "allt" ska va med inför förlossning är bara crap enligt mig! Ta en liten ryggsäck eller nåt o packa ner kläder för dig o pojkvän/sambo/man. Har du ingen tandborste med? Då får du en på plats! Så tagga ner.. Lite kläder till bebis kan man packa ner i ryggsäcken också. Inget mer behövs.

Så där blev jag lugn också, för det va min tanke att vi inte hade någon skötväska packad osv till Thea.. Vi tog en Pekås påse o slängde ner lite kläder i. Till o med bindor för efter förlossningen blöder man ju lite osv fanns att få helt gratis!

Så nee.. Att bara flyta med strömmen va min grej. Ahh, en babysitter behöver vi.. hmm ja beställer väl en då.. Åh, ett täcke, ja men klick klick så beställt.

Så det ordnar sig. Jag kände aldrig det där när folk sa till en att det är för tidigt o fixa med saker att jag blev sur för det eller stressad. Va fan, man har 4,5 månad på sig efter man gått halva tiden o fixa om andra anser att det är för tidigt.. O om andra anser att det är för tidigt är det ens eget fel att man lyssnar på dem o väntar.

 

Ska vi ha ett andra barn, vilket det säkert blir om ett par år så kommer jag faktiskt inte göra nåt annorlunda än vad jag gjorde nu. Dock krävs det en del mer planering inför ett andra barn, har vi plats? Mitt fiskrum ryker i så fall.. Men vi kan ju inte ha barna på övervåningen o vi sover nere? Funkar inte riktigt så. Vi skulle då behöva ett till rum här uppe och då får vi väl på nåt vis bygga ut.

Men nej, annars inte. Kommer ta det i lugn takt som nu. För ny babysitter kommer behövas, kläder om det blir en pojke. Fix med blöjor o våtservetter osv..

Nu har vi ju en vagn som jag kommer vägra sälja, jag är inte den som måste ha nyaste modellen som en viss annan jag känner måste ha. Nytt nytt nytt, två barn o jag vet inte hur många vagnar hon haft till sina ungar.. Men vår Emmaljunga kommer sparas, både ligg o sitt del, o även åkpåsen sparar vi nog. Gåstol finns ju. Skötbord om vi inte väljer o skaffa ett nytt. Bilbarnstol kommer ju behövas.. Men ja, kommer nog fixa allt i slutet ändå för jag mår bäst av det, låta det rulla på.

Men denna gång kommer jag packa en skötväska, för jag måste ha med mig nappflaskor, ersättning o sånt där, för jag går inte igenom att försöka amma igen. Då ska jag ha en elektrisk bröstpump som pumpar ur mjölk till bebis. Men aldrig igen plastnapp o försöka bråka med. Å tutte till bebis ska med. Annars kommer jag inte ha någon panik med skötväska eftersom man får allt där man behöver :)

 

Så ja alla är OLIKA.

Någon vill fixa långt innan, andra mitt i, andra under hela graviditeten, andra i slutet.

Men kom ihåg, om du lyssnar på de som säger det är för tidigt att fixa nu DÅ får du skylla dig SJÄLV. Man ska inte lyssna på andra. Man ska lyssna på sig SJÄLV!

 

Angelique, ja det är dig jag nämnt lite här o där. Det är sjukt roligt att du är så motiverad till detta! Fixa o dola så mycket du bara vill o kan. Skit i mig som är en pottfisk ibland o lite tvär. Men du känner ju mig ;) Jag är som du, säger precis vad jag tycker o tänker.

Puss på dig!

 

 

 

Hade hoppats det inte skulle behöva gå såhär långt, men nu gör det de eftersom jag känner att det inte är okej någonstans med det som hänt det senaste dygnet!

Det hela började med att en person, namnet syns i bilden där jag får höra att jag har Seriösa problem när jag kommenterar på ett filmklipp med en kampfiskhona som är väldigt stressad. Denna person är praktikant på XL-Zoo i Stockholm. Och ja jag väljer att gå ut med namn i dessa fall för att en polisanmälan kommer även göras.

Här kommer bilden där allt började:

Så, jag fick några nya fiskar i torsdags. Inte planerat för att säljaren skickade till fel så kallad transhipper. Billigt å bra dock flera jag betalade inte en krona! 😂

Men nu återstår ju nästa problem.. resten av fiskarna ska ju hem till Sverige också.. å ja det kostar ju en del.

En skulle va miljonär, då kunde jag åka till Thailand å handplocka de jag velat ha.

Man hostar ju inte upp ca 7 lakan i en handvändning.....

Men fiskarna dog ju i förra importen, så då måste man ju ta hem nya!

För nu börjar det ju äntligen hända grejer i fiskrummet. Så man kan börja sälja å leverera till butik.

Dilemman dilemman !! 

Här är en av de som kom i torsdags. Han fick spontant namnet Domino. ❤

 

 

Fick idag mitt arbetsgivarintyg och det visar nog tydligt att jag är berättigad till detta med Nystartsjobb!

Jobbade ju 50% dvs 4 timmar om dagen 5 dagar i veckan. 20 timmar.

Å under november så va jag borta 19,5 timmar dvs typ 5 dagar. Och i dec när jag blev sjukskriven så va jag ju borta mest hela dec så då har jag en frånvaro på ca 60 timmar. Så det bevisar att jag varit borta mer än 8 dagar! :D Wihoo! Borde ju i alla fall vara så.

Å dessutom har jag bara varit anställd från den SISTA sept. så det blir ju Började ju jobba i oktober. sept-okt är 1 månad, okt-nov är 2 månader o nov-dec är 3 månader.. går ju liksom inte räkna med sept på samma vis eftersom jag blev anställd den sista.....

Men ja vi får se vad de säger imorgon när jag ska dit. Hoppas i varje fall att det går vägen.

Men arbetsförmedlingen är ju som de är.

 

Hopp annars då. I helgen så va vi ute på roadtrip. Startade i Degerfors, lämnade underbarnet hos sin mormor o morfar sen åkte vi till Stockholm vidare till Tierp o sen ner till Uppsala och sedan hem igen.

Fiskresa kan man nog säga :)

Fick med mig 3 killar från Stockholm, 1 från Tierp och sen 3 killar o 3 tjejer från Uppsala plus 5 stycken corydoras panda :)

Följde med lite levande foder hem också. Fiskarna blir alltid glada över det :)

Så nu hoppas jag det ska rulla igång lite till med yngel här hemma! Med nya hanar o honor som jag beställde från Akvarieteknik, dumbo honor och dragon honor.

 

Skulle va så roligt att kunna starta upp min uppfödning som företag, men det är ju inte bara det heller... Det ska bokföras o grejas å så ska man ju gärna gå plus på kontot då o inte så mycket utgifter o hela baletten. Samt att när man har kfm efter sig så blir det ju att hålla på med skatt o det man skulle kunna få tillbaka får man ju i alla fall inte tillbaka för det tar dem. Så jaa, vi får se hur det blir helt enkelt. Men vore skoj när man väl kom igång.

 

Men jaa, så ligger landet än så länge.

Hoppas kunna ta hem mina nya fiskar nu med eftersom de förra va stendöa hela bunten :( Så vill ju få hem en ny omgång för att kunna få igång hela rörelsen här hemma så att säga.

Men allt ska ju kosta så förbannat mycket pengar!! :/

Men hoppas kan man ju göra att det löser sig.

 

Aja, nu ska jag dricka lite cola o kolla på Dragon's Den!

 

Jahopp, då va man på Arbetsförmedlingen idag då. Va här förra veckan med men behövde kontra med lite saker. Har intresserad fått mitt arbets.giv.intyg än men hittade ju lite andra papper som kan vara till hjälp. Så nu hoppas jag verkligen att det kan gå vägen!!!

Jag är så jävla värd ett jobb nu efter allt som varit, och behöver det eftersom man inte har mammadagar i all evighet liksom.

Så ja, ställa låt detta gå vägen. Det vore så underbart. Få en bättre inkomst för hela familjen. Även om det bara är halvtid det gäller så blir det mer i lön än vad jag får i mammapeng.

Så håll tummarna för mig!

Haft en trevlig påskafton med middag hos svärmor o svärfar. :)

Sen va vi upp till mina föräldrar på lite fika under kvällen.

Fullmåne ute ikväll/natt o katten är givetvis med på promenad.

God natt! 

 

 

Sådääär! Då är det lite nytt och fräscht i headern och presentationsbild!

Nu ser det mer vad ska man säga... vuxet, moget för vad jag numer är, mamma och då ska man väl kanske bete sig efter det med? Jag menar, kanske inte det bästa med halvnaket på bloggen då. Visst, nu är ju Thea liten och kan ju varken läsa eller förstå vad en blogg är. Men omvärlden som läser, vänner o släkt :)

Visst, jag sa till mig själv att detta inte ska bli ännu "en sån där Jävla mammablogg" som allas bloggar blir typ efter de blivit mamma.
Är väl inget dåligt med det, men innan man blev mamma så va det mer om sig själv o livet o kanske hade ett annat namn. Sen kom barnet o då blev det helt plötsligt mamma till.... 23 år å mamma... 3 barns mamma vid 25 år osv osv...
Bloggen liksom dör från det den va och allt kretsar kring barnen. Vad barnen gör, vad barnen äter, när dom bajsar eller badar. Barn har en stor del av livet absolut, men man behöver väl inte låta det ta över? 

 

Min blogg ska inte bli sådan. Visst, nu kommer det väl inte undgå att det blir något inlägg om Thea, som grötfrukost. Men det va inte mycket mer än så. Och nu kanske det dröjer innan nästa inlägg om Thea.

Hon är 8 månader och blir 9 nu i april, det går undan med mycket här hemma nu. Men det är inget jag kommer slänga upp i bloggen rätt va det är. Kanske kommer i ett samlat inlägg istället.

 

Aja.. nu va det inte det jag skulle tala om ^^

Skönt med en ny fräsch header, får väl se om färgerna kanske ändras med tiden. Allt hänger på vad min söta o goa designer vän känner för. Hon har en hel del fria händer med bloggen bara hon vet vad jag vill liksom :)

Å hon som hjälpt mig är ju då Louise Sjögren besök hennes blogg en sväng. En go o gla Karlsta tjej med glimten i ögat! Alltid nya saker på gång :D

 

Nu ska jag försöka sova ;) John Blund glömmer av mig titt som tätt :P

 

Puss Hej!

Jahopp, april redan och påsken har börjat sin första dag. Skärtorsdag!

Har många bra påskminnen, måla påskbrev i mängder och klä ut sig, sen gå påskkärring med dåvarande bästa vännen och få massa massa godis! 

Vi gick väldigt långt och till många hus. Satsade väl på 100 målade brev tror jag. ;) 

Å för 7 år sedan när jag fyllde 20, o äntligen fick gå på systemet... ja då va det långfredag det året å stängt!! Då blev man lite bitter. 

Första påsken med dottern nu, ska fixa lite påskpresenter till henne idag. Får ju inte äta godis så blir nog lite kläder o smoothies i paket. :) blir super det med. 

Middagslur först! 

Precis i nuläget sitter jag faktiskt o matar dottern med lite gröt till lunch.

Liten tjej som väckte pappa klockan 8 imorse. Annars brukar hon vakna vid 9-9.30. Hon ha tre sovit en stund men är trött igen, pappa tjej bara pappa som kan lägga henne just nu. O han är inte hemma så vi får göra det bästa av det. :) 

 

 

Fick i present av min sambo, svärmor o svärfar o dottern då. En klippning av håret. Som var välbehövligt måste jag säga!! Så slitet o trasigt efter förlossning o alla månader efter, tappade sjukt mycket hår ett par månader efter förlossningen. Trodde seriöst jag skulle bli kal eller nåt!

 

Såhär såg håret ut före klippningen

 

 

 

Hej på er, det va bra längesen nu jag bloggade. Jag har liksom inte haft tid, lust eller ork. Sen vill jag även göra om designen på den för att ja, vill inte ha de bilder som ligger där nu. Jag har liksom, växt ifrån den tiden och kommer nog inte ta såna bilder igen.

Jag är mamma nu, och inte modell eller jag va väl aldrig modell utan bara nåt sidohang till det.

 

Jag gick igenom mycket på kort tid där förra året, juli blev en skittuff månad för mig. Och framöver också blev tufft. Livet hemma som mamma, förälder, sambo.

 

Började väl egentligen med att min mormor gick bort den 16 juli 2014, det tog hårt på mig för att jag o mormor hade ingen bra relation där på slutet. Började väl redan julen 2013 och sen i mars när jag berättade att jag va med barn, fick ingen bra reaktion alls på det så jag helt enkelt slutade att höra av mig eller svara när hon ringde. För jag orkade inte med henne.

Men så fick jag höra av min bror att mormor hade legat inlagd sen i juni och att hon hade varit med om en operation för någon knöl eller hur det va men det hade gått bra. Så jag tänkte väl inte mer på det eftersom det hade gått bra. Men sen så gick väl tiden och den 16 juli runt klockan 17 el 18 ringde min bror och sa att mormor hade somnat in så han va påväg till lasarettet... Och jag åkte givetvis dit, ledsen och chockad. För ett sista farväl.

Satte mig hos mormor när de andra hade gått ut, jag va ju höggravid kan man ju säga då. Men i alla fall satte jag mig hos henne, la min hand på hennes, strök henne över pannan och talade om at jag älskade henne. Och sen så tog jag helt enkelt farväl. Men det va jobbigt. Otroligt jobbigt. Min mormor, en person jag växt upp med som funnits där eftersom jag inte haft någon mamma vid min sida.

 

Sen blev det dags att planera begravning, det va den 22 juli, en måndag. Hade känningar i ryggen men tänkte mest bara att jag har ju ont i ryggen sen innan så det va väl inget konstigt med det. Min bror kom och hämtade mig för jag hade inte tänkt det skulle ta så lång tid detta.

Kände den där lite huggande känslan i ryggen igen när vi satt där men inga större funderingar mer än ryggont.

Men ja det drog ju ut på tiden. Och jag skulle ju till barnmorskan klockan halv tolv.. Gaah, panik! Försöka få tag på Jocke som inte svarade, ringa i panik till svärmor som va i stan som tur va så hon lämnade sin gubbe på Dressmann och körde mig till barnmorskan, hade fått tag på Jocke då med så vi möttes där.

Mätning o lyssna på hjärtljud, sen ville hon även känna på bebisen så den låg rätt fortfarande som den gjorde när barnmorskan vi haft under den tiden vår ordinarie va på semester.

Men ja, ne nu så hade bebisen snurrat på sig igen så låg med rumpan neråt i typ sittande position. Eftersom jag va beräknad den 31 juli så ville hon att vi skulle åka o få bekräftat att bebis låg fel o i så fall planera för vändning eller snitt o sådär på mvc. Fick tid klockan 15, men hon vi skulle träffa hade fått gått iväg till förlossningen så vi satt i väntade i 40 minuter innan vi fick träffa en annan som konstaterade att bebis låg fel. Så en vändning planerades in den 24 juli, alltså onsdag.

Åkte till Degerfors för vi skulle ut med svärföräldrarna o åka båt denna otroligt äckligt varma sommardag. Ska tilläggas att det va den varmaste veckan på hela sommaren som började denna måndag.. USCH!

trätt o varm som man va så klev jag ur bilen när vi mötte svärfar som va påväg ner till båten. För att slippa gå så långt liksom. Det är en liten bit från deras hus ner till båten.

Väntar på Jocke och svärmor som också kommer ner och svärfar grejar med båten. Efter en stunds grejande så säger svärfar att båten inte startar........ SUCK! Ingen båttur..

Bara att knata upp hela vägen till huset. Det va en pers vill jag lova!

Vi gör iordning lite mat som vi äter o jag känner verkligen att jag mår pyton, trött, varm, illamående.

Så vi åker hem och lägger oss o vilar, kan ju i princip vila/sova vilken tid som helst på dygnet vid denna tidpunkt.

Ställer klockan på 20.30 eftersom Hells Kitchen börjar 21 på måndagar.

Går upp o kissar när klockan ringer, eviga kissandet!!!

O tänker att jag kan gå o lägga mig en stund till innan det börjar för jag är seriöst skit trött! Men känner mig kissnödig IGEN så reser mig och det börjar droppa!

Det fortsätter att droppa när jag ställer mig i hallen för att undersöka.

Säger ordagrant till Jocke:

- Jag tror vattnet gått för jag vet att jag inte har kissat på mig.

 

Jocke upp ur sängen o säger åt mig o ringa förlossningen, men jag ringer svärmor istället o ber henne hämta hunden för han kan ju inte va själv hemma!! Och så ringer jag till förlossningen och pratar med dem o de säger jag ska komma in och vi ska packa grejer för att stanna ett par dagar. Jag blir förvisad inne på toaletten eftersom det rinner/droppar ur mig. Så Jocke börjar packa grejer.
Dags att åka så tänker jag att sätet i bilen kommer ju bli förstört, o kommer på att vi har avfallssäckar i baksätet så sätter mig helt enkelt på en sån!

Parkerar vid akutingången o där vid reception står en kvinna o vi plingar på dörren o hon i reception säger ett ögonblick varpå vi säger att vattnet gått. Insläppta blir vi och visade till hissen, jag droppar, mina skor är blöta, klänningen är blöt, golvet blir blött.

Hon vi möter konstaterar att vattnet gått eftersom det fortfarande droppar.. Bara nehee?

Förklarar att bebisen ligger ju fel så vi måste kolla upp detta då vi skulle göra vändning på onsdagen.

Bebis ligger fortfarande fel och ett kejsarsnitt förbereds.

Kan nu säga att värkarna har börjat och jag har djävulskt ont! Får reda på att jag är öppen 1,5 cm.. får bricanyl för att det ska stoppa upp värkarna då snitt ska göras.

Kommer in i ett rum då alla familjerum är upptagna :/ Och sen kommer narkosläkaren in och förklarar vad han ska göra med ryggmärgsbedövning o hela köret. Får panik.Sen kommer kirurgen in o även hon förklarar vad hon ska göra när bedövning är lagd osv. Ännu mer panik. Jag har ju redan panik sen innan då jag fått reda på att ett snitt ska göras.... Eftersom det kommer lämna ett fult ärr på min mage :(
Så ja jag är otroligt ledsen o gråter i detta läget och så börjar värkarna komma tillbaka. Försöka andas o slappna av. Jo tack tjena!

Sen så blir det dags att rullas ner till operation. Efter jag har duschat o tvättat håret o allt i hibiscrub o sådär.

Narkosläkaren förbereder för bedövning och ber mig säcka ihop så mycket jag bara kan o luta mig mot Jocke som naturligtvis är med i gröna ailien kläder.

Känner inte ett dugg av när han sticker in nålen. Inte ett smack!!

Å så ja, så får ju läkaren göra sitt då, som jag som tur inte såg något av.

Klockan 01.21 så plockar hon ut en bebis som skriker, har en liten svart kalufs o en svart tufs i nacken. O hon som fått ta över bebisen frågar mig om det är en Thea och jag svarar Ja och får pussa på henne. Sen så går Jocke med sköterskorna o får klippa strängen o sådär. Medan jag ligger kvar på bordet o blir igensydd.

 

Så klockan 01.21 måndag natt den 22 juli föddes Thea Maria Lilja Larsson 2930 gram o 49 cm.

 

Jag rullades in på uppvak men va ju vaken o bara låg o väntade på att få träffa min man o min dotter. Tog inte så lång tid faktiskt innan de fick komma ner till mig. Sen följde ca 2,5 dag på BB där det blev jobbigt eftersom Thea inte kunde suga tag i mitt bröst då jag inte har några utåt vårtor utan de går inåt. Försökte med plastnatt men nej det ville sig inte heller. Så under natten där när Jocke inte kunde va med mig så fick Thea va med sköterskorna en stund och sen fick hon lite ersättning av dem för att få lite mat i sig. Och jag fick sova, för jag sov så fruktansvärt dåligt med henne bredvid mig i sin lilla "korg" hon vaknade stup i ett o jag kunde inte slappna av.

Det va skönt när vi sen fick åka hem den 25 juli. Och få börja vårt liv ihop med Thea.

Det va förlossningsberättelse det.

Efter följer andra jobbiga perioder nu..

 

Jag hamnar i en depression typ för jag blir ledsen när Thea blir ledsen, vågar inte va själv med henne för jag är rädd att inte kunna trösta om hon blir ledsen. Sen det här med mat, nej fy tusan! Men sen när vi väl kom igång med ersättning istället så blev det bättre. Då blev Thea gladare och jag med.

Vi hade pappa o Carina som stöd när vi kom hem eftersom svärföräldrarna va på HojRock. Men de kom ju hem de med sen den 26 juli eller 27 kan det ha varit.

 

Den 1 aug va det dags... Dags för det allra sista farväl av mormor. Det va riktigt jobbigt. Förstår inte hur jag lyckades klara mig igenom det, men måste varit för att jag hade Jocke med mig på begravningen. Svärmor o svärfar hade kommit till kyrkogården också för att ta hand om Thea, de gick promenad med henne och hundarna. Så skönt att slippa ha mid henne in i kyrkan när hon va så pass liten.

Blev fika efteråt hos pappa o Carina.

 

Sen så blev det några jobbiga månader för mig och Jocke eftersom jag inte kände några direkt moderskänslor för Thea, så Jocke fick ta ett väldigt stort ansvar här hemma med henne. Utan honom hade det aldrig gått.

I dagsläget nu så har hon blivit 8 månader gammal och växer o växer.

Glad som bara den är hon, har varit glad från födseln. Skrattar o är så sprallig. Händer mycket nu.

 

Detta kommer inte bli en mammablogg, men visst, jag är mamma och Thea är en stor del av min vardag. Men kommer försöka skilja på mammavardag och vardag.

 

Ha det gott tills vi hörs igen!!

 

 

 

 

 

 

 

Ja, alltså bloggen bara mest förfaller.

För jag har en hemsida jag lägger lite mer fokus på och det har med mina kampfiskar att göra. Där för jag en blogg för kampfiskarna så inte så mycket om mig.

Men jag känner just nu att jag behöver skriva lite.

 

I onsdags fick jag ett samtal från min bror. Att min mormor hade somnat in. Det kändes som ett slag i magen, en total chock. Och jag har fortfarande inte accepterat eller förstått att hon inte finns mer.

Även om vi inte hade den bästa relation nu på slutet så älskade jag min mormor väldigt högt!

Så det va bara att åka upp till lasarettet och ta det där sista farvälet, se henne en sista gång. När alla hade gått ut, dvs min mormors sambo Josef, min bror och hans tjej så satte jag mig bredvid henne, strök henne över håret och pannan och gav henne en puss i pannan. Höll hennes hand.

Sa tyst för mig själv att jag älskar henne. För det gör jag. Älskar henne så otroligt mycket även om som sagt relationen va som den va nu på slutet.

Jag va bitter, hon va bitter och det är väl nåt jag får ångra. Men det går inte att tänka så nu.

 

Så det är väldigt kämpigt just nu. Jag vet inte hur jag ska hantera det här, det va så längesen någon i min närhet gick bort. Jag har gjort denna sak en gång tidigare, sett en död människa alltså och det va min mamma. Och nu va det mormor. Inget man vänjer sig vid verkligen.. :( Men jag ångrar inte att jag faktiskt vågade ta i mormor denna gången för det vågade jag inte med mamma. Det kändes som en deja vu eller vad man ska säga. Eftersom jag gjort detta en gång innan.

Hur ska jag gå vidare?

Det blir så mycket. Eftersom det är något jag inte avslöjat här i bloggen. Men jag är gravid och ska ha barn, eller ja jag är höggravid nu och ska ha beräknat den 31 juli.

Så det är lite mycket just nu.

 

 

Detta kom lite olägligt, mormors bortgång, vi ska på möte med begravningsbyrå, planera begravning, gå på begravning, fixa med bouppteckning av mormors saker och tillgångar osv, jag ska sörja och hantera allt detta samtidigt som jag ska snart bli mamma och glädjas över det, glädjas över min lilla flicka som ska komma till världen. Så jag ska göra så mycket känslomässigt.

Eftersom jag har haft en jobbig graviditet både fysiskt och psykiskt så är detta extra jobbigt för mig. Då jag är en väldigt känslosam person som lätt kan visa känslor och vad jag känner.

Jag har gråtit till o från igår och även idag, för mig själv.

 

Försöker sysselsätta mig med saker som mina fiskar, det kom ju ett gäng nya i onsdags, samma dag som jag fick samtalet, samma dag som jag va hos psykologen o hade ett jätte bra samtal. Ja jag går hos en psykolog genom mödrahälsovården.

 

Det är för mycket, väldigt mycket för mycket. Jag orkar inte och jag vet inte hur jag ska hantera saker och ting just nu. Jag är väldigt glad att jag har min sambo som finns vid min sida hela tiden. Utan han skulle jag aldrig klara detta. Han säger att det finns inga måsten just nu. Jag behöver inte känna att jag måste va glad jag får va ledsen och jag får va glad och jag ska försöka skratta.

Men det finns inga måsten.

Och det sa psykologen med, jag ska tillåta mig att va glad, men det är svårt att va glad när man bara känner sig ledsen.

 

Over and out.