...är rent ut sagt skitjobbigt.
Pojkvännen har spytt hela natten och man kan ju inte göra något annat än att bara lyssna på hur han hulkar inne på toaletten, de gånger jag hörde honom. Och sen fråga hur det går, hur är det osv.. Mer kan jag inte göra, det för mig är att vara maktlös på ett vis. Att inte kunna hjälpa till utan att han själv måste härda ut detta skiten.

Men han har varit kräkfri sen imorse runt 5 skulle jag tro. Så det känns bra, men han mår ju inge vidare. har fått i han två rostade mackor utan nåt på, skar dom till å med i bitar för att det skulle kännas lättare att ta en bit i taget istället för en tugga direkt av den. O sen vispade jag ihop nyponsoppa som jag fått i han två glas av. Varm och god nyponsoppa med massa fibrer och c-vitaminer. Vatten har han druckit med.
Och måste fixa så han får någon annan mat i sig också. Fast just nu ligger han inne i sängen och vilar. Jag hoppas han fått sova ett tag som jag gjorde när jag slocknade bredvid. Men han ligger ju kvar där så jaa.
Utmattad? Åhh jaa.

Tänkte jag skulle svänga in på konsum och köpa fiskpinnar eller något och steka med lite pulvermos. Så han får nåt i sig. Vill han så väl, och tar mer än gärna hand om honom nu när han är sjuk. Ingen tvekan om den saken.
Underbara älskling.

Men jaa, ändå känner jag mig maktlös, för jag kan inte få han att må bättre än att försöka få i han mat o vätska, nåt annat kan jag inte göra liksom. Han måste tillfriskna själv. Inget jag kan hjälpa han med mer än att stötta honom, fråga hur han mår och bara finnas. Hämta lite vatten, eller en macka.. Jaa ni förstår.

Vi har varit tillsammans i 4 månader idag. Helt underbart. Tycker så otroligt mycket om honom. Inte klokt. Det bara växer och växer för varje dag som går. Att ha han vid min sida är allt jag behöver för att må bra just nu.
Sen får man väl ta det andra pö om pö, jobb, skola, plåtningar osv osv..
Men
4 månader med Jocke är underbart! Och fler lär det bli. Många många fler.

Det va bara det jag hade på hjärtat idag :)
Puss Hej!