Snart snart snart!
Snart anländer min nya baddräkt, 25 maj skulle den skickas. Jösses vad jag längtar. Längtar efter att åka iväg till badhuset o få börja simma. Underbart! Nu jävlar ska superheta kroppen tillbaka. En jävla massa kilon ska ryka! Är så taggad. Simma ett par längder, basta o sen kanske även sola lite grann.
Ja jösses. Kanske blir man miss sexy santa till jul. För lär inte gå ner det jag vill till sommaren.
Men ja jag ska ner ca 12 kg. Det ska gå. Jag ska klara det. Jag är taggad. Jag älskar att simma, då får man verkligen jobba med hela kroppen, man tränar hela kroppen. Bygger muskler o bränner fett. O så efteråt njuta av en härlig stund i bastun o sen i solariet. Uj uj..!
Badhuset i Karlskoga here I come!
Och nej jag tänker inte simma i bikini för att jag S K Ä M S för mitt kejsarsnitt. Och det kommer jag alltid göra. Det är det fulaste som finns på hela min kropp. Så det får bli baddräkt för mig. När o om jag lär mig leva med det så kanske man kan sola med bikini på stranden osv. Men tillsvidare får bikinin stanna hemma, kan använda den när jag solar på vår stora altan.
Detta är mitt mål:
Så det blir att köra stenhårt när man väl vant kroppen vid längderna i badhuset. :D Det är 50 meters längder, så då kan man ju försöka simma 500 meter varje dag. Det borde ge rätt fint resultat efter ett tag ;)
SÅ ja det är mitt mål. Att gå ner alla dessa sambokilon o kilon efter graviditeten.
Göra saker annorlunda med ett andra barn?
Vill inleda detta med o säga som en vän till mig skrivit ALLA ÄR OLIKA.
Och ja det är vi, helt klart. Hon väntar sitt första barn nu och ja är i princip klar med allt inför nedkomst. Inte ens halva tiden gången.
Ja, jag kan tycka att det är lite tidigt att fixa klart typ allt när man är så pass kort gången. Det kan hända något, man är skör ända fram till nedkomsten. Men mest fram till vecka 12 o sen ja till vecka 20.
En annan vän till mig fick komplikationer och fick föda fram sitt barn efter halva tiden.. :( Och de hade skaffat sig en ny barnvagn vill jag minnas, o fixat lite annat stuff till bebis. O så händer detta.
En artikel jag läste eller ja ett videoklipp som cirkulerade på fb visade att en tjej fick föda fram sitt barn i vecka 38-39 för bebisen hade dött i magen.
Så jaa, ALLT kan hända fram tills bebis är kommen. Nu önskar man ju inte att det händer någon, framför allt inte ens nära vänner. Eller bästa vänner!
Men ja, jag kan och jag tycker att det är lite tidigt att ha allt klart innan halva tiden. Men alla är olika och så är det bara. Och ja, jag stör mig kanske lite på det men tänker man efter så borde jag inte göra det för att hon o jag är två helt olika personer men fy tusan, utan henne i mitt liv så skulle jag ha det tråkigt, och haft det tråkigt. Så istället för att störa mig så ska jag glädjas åt att hon tycker det är mysigt att pyssla o dola redan nu :)
Jag själv tog allt i lugn takt, kände ingen stress förän typ ja runt v 30 eller nåt när Theas rum inte va klart. Då fick jag lite panik, men det lugnade sig när det blev tapetserat, skötbordet kom på plats, vaggan blev klar. Vagnen blev beställd. Allt liksom blev klart och jag kände ingen stress alls. Jag ville ha det så, kände mig lugnast av det att ta det mot slutet. Kläder hade vi beställt så det fanns.
Jag hade inte ens en skötväska med mig på bb, för vi hade inte hämtat vagnen när lilla Thea valde att titta ut, hon kom på måndag natt den 22a o vi skulle hämta vagnen på fredagen den 26e. Och ärligt, va fan ska man ha skötväska med sig på bb för??
Man får liksom ALLT man behöver, blöjor, våtservetter, handdukar ja allt man behöver för bebisen. Och kommer amning igång behöver man ju inte ens ha nappflaska.
Så att packa skötväska o stressa med sånt å packa upp o packa om för att "allt" ska va med inför förlossning är bara crap enligt mig! Ta en liten ryggsäck eller nåt o packa ner kläder för dig o pojkvän/sambo/man. Har du ingen tandborste med? Då får du en på plats! Så tagga ner.. Lite kläder till bebis kan man packa ner i ryggsäcken också. Inget mer behövs.
Så där blev jag lugn också, för det va min tanke att vi inte hade någon skötväska packad osv till Thea.. Vi tog en Pekås påse o slängde ner lite kläder i. Till o med bindor för efter förlossningen blöder man ju lite osv fanns att få helt gratis!
Så nee.. Att bara flyta med strömmen va min grej. Ahh, en babysitter behöver vi.. hmm ja beställer väl en då.. Åh, ett täcke, ja men klick klick så beställt.
Så det ordnar sig. Jag kände aldrig det där när folk sa till en att det är för tidigt o fixa med saker att jag blev sur för det eller stressad. Va fan, man har 4,5 månad på sig efter man gått halva tiden o fixa om andra anser att det är för tidigt.. O om andra anser att det är för tidigt är det ens eget fel att man lyssnar på dem o väntar.
Ska vi ha ett andra barn, vilket det säkert blir om ett par år så kommer jag faktiskt inte göra nåt annorlunda än vad jag gjorde nu. Dock krävs det en del mer planering inför ett andra barn, har vi plats? Mitt fiskrum ryker i så fall.. Men vi kan ju inte ha barna på övervåningen o vi sover nere? Funkar inte riktigt så. Vi skulle då behöva ett till rum här uppe och då får vi väl på nåt vis bygga ut.
Men nej, annars inte. Kommer ta det i lugn takt som nu. För ny babysitter kommer behövas, kläder om det blir en pojke. Fix med blöjor o våtservetter osv..
Nu har vi ju en vagn som jag kommer vägra sälja, jag är inte den som måste ha nyaste modellen som en viss annan jag känner måste ha. Nytt nytt nytt, två barn o jag vet inte hur många vagnar hon haft till sina ungar.. Men vår Emmaljunga kommer sparas, både ligg o sitt del, o även åkpåsen sparar vi nog. Gåstol finns ju. Skötbord om vi inte väljer o skaffa ett nytt. Bilbarnstol kommer ju behövas.. Men ja, kommer nog fixa allt i slutet ändå för jag mår bäst av det, låta det rulla på.
Men denna gång kommer jag packa en skötväska, för jag måste ha med mig nappflaskor, ersättning o sånt där, för jag går inte igenom att försöka amma igen. Då ska jag ha en elektrisk bröstpump som pumpar ur mjölk till bebis. Men aldrig igen plastnapp o försöka bråka med. Å tutte till bebis ska med. Annars kommer jag inte ha någon panik med skötväska eftersom man får allt där man behöver :)
Så ja alla är OLIKA.
Någon vill fixa långt innan, andra mitt i, andra under hela graviditeten, andra i slutet.
Men kom ihåg, om du lyssnar på de som säger det är för tidigt att fixa nu DÅ får du skylla dig SJÄLV. Man ska inte lyssna på andra. Man ska lyssna på sig SJÄLV!
Angelique, ja det är dig jag nämnt lite här o där. Det är sjukt roligt att du är så motiverad till detta! Fixa o dola så mycket du bara vill o kan. Skit i mig som är en pottfisk ibland o lite tvär. Men du känner ju mig ;) Jag är som du, säger precis vad jag tycker o tänker.
Puss på dig!
Besök hos frissan ^^
Fick i present av min sambo, svärmor o svärfar o dottern då. En klippning av håret. Som var välbehövligt måste jag säga!! Så slitet o trasigt efter förlossning o alla månader efter, tappade sjukt mycket hår ett par månader efter förlossningen. Trodde seriöst jag skulle bli kal eller nåt!
Såhär såg håret ut före klippningen
Långt å relativt tjockt, älskar mitt långa hår absolut. Men det va välbehövligt med en klippning och förändring för att håret nu ska kunna växa ut o vara tjockt o friskt.
Resultatet blev detta och jag är så grymt nöjd! En helt annan människa trädde fram helt plötsligt, mer vuxen och mogen känner jag :D Kommer bli en härlig vår, snygga kläder, snygg frisyr o ja snyggt ansikte ;)
Så ja nu är jag redo att möta våren! Dottern verkade absolut tycka om mammas nya frisyr :P Fick ju lättare tag att dra i håret. :)
Ha det gott tills vi hörs nästa gång!
Puss Hej
Sorg och förlossning
Hej på er, det va bra längesen nu jag bloggade. Jag har liksom inte haft tid, lust eller ork. Sen vill jag även göra om designen på den för att ja, vill inte ha de bilder som ligger där nu. Jag har liksom, växt ifrån den tiden och kommer nog inte ta såna bilder igen.
Jag är mamma nu, och inte modell eller jag va väl aldrig modell utan bara nåt sidohang till det.
Jag gick igenom mycket på kort tid där förra året, juli blev en skittuff månad för mig. Och framöver också blev tufft. Livet hemma som mamma, förälder, sambo.
Började väl egentligen med att min mormor gick bort den 16 juli 2014, det tog hårt på mig för att jag o mormor hade ingen bra relation där på slutet. Började väl redan julen 2013 och sen i mars när jag berättade att jag va med barn, fick ingen bra reaktion alls på det så jag helt enkelt slutade att höra av mig eller svara när hon ringde. För jag orkade inte med henne.
Men så fick jag höra av min bror att mormor hade legat inlagd sen i juni och att hon hade varit med om en operation för någon knöl eller hur det va men det hade gått bra. Så jag tänkte väl inte mer på det eftersom det hade gått bra. Men sen så gick väl tiden och den 16 juli runt klockan 17 el 18 ringde min bror och sa att mormor hade somnat in så han va påväg till lasarettet... Och jag åkte givetvis dit, ledsen och chockad. För ett sista farväl.
Satte mig hos mormor när de andra hade gått ut, jag va ju höggravid kan man ju säga då. Men i alla fall satte jag mig hos henne, la min hand på hennes, strök henne över pannan och talade om at jag älskade henne. Och sen så tog jag helt enkelt farväl. Men det va jobbigt. Otroligt jobbigt. Min mormor, en person jag växt upp med som funnits där eftersom jag inte haft någon mamma vid min sida.
Sen blev det dags att planera begravning, det va den 22 juli, en måndag. Hade känningar i ryggen men tänkte mest bara att jag har ju ont i ryggen sen innan så det va väl inget konstigt med det. Min bror kom och hämtade mig för jag hade inte tänkt det skulle ta så lång tid detta.
Kände den där lite huggande känslan i ryggen igen när vi satt där men inga större funderingar mer än ryggont.
Men ja det drog ju ut på tiden. Och jag skulle ju till barnmorskan klockan halv tolv.. Gaah, panik! Försöka få tag på Jocke som inte svarade, ringa i panik till svärmor som va i stan som tur va så hon lämnade sin gubbe på Dressmann och körde mig till barnmorskan, hade fått tag på Jocke då med så vi möttes där.
Mätning o lyssna på hjärtljud, sen ville hon även känna på bebisen så den låg rätt fortfarande som den gjorde när barnmorskan vi haft under den tiden vår ordinarie va på semester.
Men ja, ne nu så hade bebisen snurrat på sig igen så låg med rumpan neråt i typ sittande position. Eftersom jag va beräknad den 31 juli så ville hon att vi skulle åka o få bekräftat att bebis låg fel o i så fall planera för vändning eller snitt o sådär på mvc. Fick tid klockan 15, men hon vi skulle träffa hade fått gått iväg till förlossningen så vi satt i väntade i 40 minuter innan vi fick träffa en annan som konstaterade att bebis låg fel. Så en vändning planerades in den 24 juli, alltså onsdag.
Åkte till Degerfors för vi skulle ut med svärföräldrarna o åka båt denna otroligt äckligt varma sommardag. Ska tilläggas att det va den varmaste veckan på hela sommaren som började denna måndag.. USCH!
trätt o varm som man va så klev jag ur bilen när vi mötte svärfar som va påväg ner till båten. För att slippa gå så långt liksom. Det är en liten bit från deras hus ner till båten.
Väntar på Jocke och svärmor som också kommer ner och svärfar grejar med båten. Efter en stunds grejande så säger svärfar att båten inte startar........ SUCK! Ingen båttur..
Bara att knata upp hela vägen till huset. Det va en pers vill jag lova!
Vi gör iordning lite mat som vi äter o jag känner verkligen att jag mår pyton, trött, varm, illamående.
Så vi åker hem och lägger oss o vilar, kan ju i princip vila/sova vilken tid som helst på dygnet vid denna tidpunkt.
Ställer klockan på 20.30 eftersom Hells Kitchen börjar 21 på måndagar.
Går upp o kissar när klockan ringer, eviga kissandet!!!
O tänker att jag kan gå o lägga mig en stund till innan det börjar för jag är seriöst skit trött! Men känner mig kissnödig IGEN så reser mig och det börjar droppa!
Det fortsätter att droppa när jag ställer mig i hallen för att undersöka.
Säger ordagrant till Jocke:
- Jag tror vattnet gått för jag vet att jag inte har kissat på mig.
Jocke upp ur sängen o säger åt mig o ringa förlossningen, men jag ringer svärmor istället o ber henne hämta hunden för han kan ju inte va själv hemma!! Och så ringer jag till förlossningen och pratar med dem o de säger jag ska komma in och vi ska packa grejer för att stanna ett par dagar. Jag blir förvisad inne på toaletten eftersom det rinner/droppar ur mig. Så Jocke börjar packa grejer.
Dags att åka så tänker jag att sätet i bilen kommer ju bli förstört, o kommer på att vi har avfallssäckar i baksätet så sätter mig helt enkelt på en sån!
Dags att åka så tänker jag att sätet i bilen kommer ju bli förstört, o kommer på att vi har avfallssäckar i baksätet så sätter mig helt enkelt på en sån!
Parkerar vid akutingången o där vid reception står en kvinna o vi plingar på dörren o hon i reception säger ett ögonblick varpå vi säger att vattnet gått. Insläppta blir vi och visade till hissen, jag droppar, mina skor är blöta, klänningen är blöt, golvet blir blött.
Hon vi möter konstaterar att vattnet gått eftersom det fortfarande droppar.. Bara nehee?
Förklarar att bebisen ligger ju fel så vi måste kolla upp detta då vi skulle göra vändning på onsdagen.
Bebis ligger fortfarande fel och ett kejsarsnitt förbereds.
Kan nu säga att värkarna har börjat och jag har djävulskt ont! Får reda på att jag är öppen 1,5 cm.. får bricanyl för att det ska stoppa upp värkarna då snitt ska göras.
Kommer in i ett rum då alla familjerum är upptagna :/ Och sen kommer narkosläkaren in och förklarar vad han ska göra med ryggmärgsbedövning o hela köret. Får panik.Sen kommer kirurgen in o även hon förklarar vad hon ska göra när bedövning är lagd osv. Ännu mer panik. Jag har ju redan panik sen innan då jag fått reda på att ett snitt ska göras.... Eftersom det kommer lämna ett fult ärr på min mage :(
Så ja jag är otroligt ledsen o gråter i detta läget och så börjar värkarna komma tillbaka. Försöka andas o slappna av. Jo tack tjena!
Så ja jag är otroligt ledsen o gråter i detta läget och så börjar värkarna komma tillbaka. Försöka andas o slappna av. Jo tack tjena!
Sen så blir det dags att rullas ner till operation. Efter jag har duschat o tvättat håret o allt i hibiscrub o sådär.
Narkosläkaren förbereder för bedövning och ber mig säcka ihop så mycket jag bara kan o luta mig mot Jocke som naturligtvis är med i gröna ailien kläder.
Känner inte ett dugg av när han sticker in nålen. Inte ett smack!!
Å så ja, så får ju läkaren göra sitt då, som jag som tur inte såg något av.
Klockan 01.21 så plockar hon ut en bebis som skriker, har en liten svart kalufs o en svart tufs i nacken. O hon som fått ta över bebisen frågar mig om det är en Thea och jag svarar Ja och får pussa på henne. Sen så går Jocke med sköterskorna o får klippa strängen o sådär. Medan jag ligger kvar på bordet o blir igensydd.
Så klockan 01.21 måndag natt den 22 juli föddes Thea Maria Lilja Larsson 2930 gram o 49 cm.
Jag rullades in på uppvak men va ju vaken o bara låg o väntade på att få träffa min man o min dotter. Tog inte så lång tid faktiskt innan de fick komma ner till mig. Sen följde ca 2,5 dag på BB där det blev jobbigt eftersom Thea inte kunde suga tag i mitt bröst då jag inte har några utåt vårtor utan de går inåt. Försökte med plastnatt men nej det ville sig inte heller. Så under natten där när Jocke inte kunde va med mig så fick Thea va med sköterskorna en stund och sen fick hon lite ersättning av dem för att få lite mat i sig. Och jag fick sova, för jag sov så fruktansvärt dåligt med henne bredvid mig i sin lilla "korg" hon vaknade stup i ett o jag kunde inte slappna av.
Det va skönt när vi sen fick åka hem den 25 juli. Och få börja vårt liv ihop med Thea.
Det va förlossningsberättelse det.
Efter följer andra jobbiga perioder nu..
Jag hamnar i en depression typ för jag blir ledsen när Thea blir ledsen, vågar inte va själv med henne för jag är rädd att inte kunna trösta om hon blir ledsen. Sen det här med mat, nej fy tusan! Men sen när vi väl kom igång med ersättning istället så blev det bättre. Då blev Thea gladare och jag med.
Vi hade pappa o Carina som stöd när vi kom hem eftersom svärföräldrarna va på HojRock. Men de kom ju hem de med sen den 26 juli eller 27 kan det ha varit.
Den 1 aug va det dags... Dags för det allra sista farväl av mormor. Det va riktigt jobbigt. Förstår inte hur jag lyckades klara mig igenom det, men måste varit för att jag hade Jocke med mig på begravningen. Svärmor o svärfar hade kommit till kyrkogården också för att ta hand om Thea, de gick promenad med henne och hundarna. Så skönt att slippa ha mid henne in i kyrkan när hon va så pass liten.
Blev fika efteråt hos pappa o Carina.
Sen så blev det några jobbiga månader för mig och Jocke eftersom jag inte kände några direkt moderskänslor för Thea, så Jocke fick ta ett väldigt stort ansvar här hemma med henne. Utan honom hade det aldrig gått.
I dagsläget nu så har hon blivit 8 månader gammal och växer o växer.
Glad som bara den är hon, har varit glad från födseln. Skrattar o är så sprallig. Händer mycket nu.
Detta kommer inte bli en mammablogg, men visst, jag är mamma och Thea är en stor del av min vardag. Men kommer försöka skilja på mammavardag och vardag.
Ha det gott tills vi hörs igen!!
Saknar fotandet!!
Hittade några bilder jag inte visat på länge! Som jag verkligen älskar.
Mitt liv från början till "slut" del 3
Mitt liv från början till "slut" del 3
Här kommer den tredje delen om mitt liv, den som kommer låta er få insikt i hur det tog start igen när jag började må dåligt.
Återkommande depression
Jag minns dagen så tydligt, jag hade börjat skolan, var överlycklig över att jag kommit in som reserv på skolan. Förskollärarprogrammet i Karlstad. Helt underbart!
Terminen tog en flygande start, jag var med på alla föreläsningar, gruppträffar, träffade min grupp osv osv! Jag var jätte glad! Och min omgivning var glad för mig också.
Sen kom perioden då vi skulle gå ut på praktik.
Jag fick en plats här i Karlskoga. Smidigt och bra, inte heller så långt från rundan. (där vi bor)
Åkte och hälsade på min plats och träffade min handledare. Allt verkade så bra.
Tills jag verkligen skulle börja praktiken. För det första så var jag sjuk redan första delen av perioden, och då menar jag sjuk! Jag ringde och sjukanmälde mig och de sa åt mig att va hemma för hon hörde hur krasslig jag lät.
Men när jag väl blev frisk och kommit iväg den dagen då allt kom över mig igen.
Jag kände det så väl inom mig att det är nåt som inte står rätt till. Jag ringde till VC och bad om en tid till läkaren för jag kände att det är samma känsla och symtom som första gången jag var deprimerad, där vid 20 års ålder.
Och det blev riktigt tungt att ta sig iväg på morgonen, jag minns att jag grät för att jag inte pallade men försökte mig iväg.
Jag tyckte det var så jobbigt.
Så blev ju hemma flera dagar, så pass att jag inte skulle kunna få godkänt. Så jag och min handledare bestämde att det var bäst att avsluta praktiken. Men att jag var så välkommen tillbaka till förskolan. För jag hade redan då klarat flera delmål galant så att få godkänt på praktiken när jag skulle göra om den var inga problem.
Jag försökte kämpa i skolan den sista tiden innan jullov. Det var skönt med jullov för jag tänkte att då kommer jag få nya tag. Jag åt då ingen medicin, för det blev lite struligt med läkaren där att jag inte fick någon tid direkt och så struntade jag i att höra av mig mer för detta kunde jag ju komma ur piece a cake liksom.
Men det blev till och med svårare att komma iväg på timvikarie jobbet.
Allt bara började falla samman. Precis allt.
Terminen började igen, och redan där tappade jag väl det mesta. Kom inte iväg på föreläsningar eller träffade gruppen som jag skulle osv.
Ska inflikas att den 30dec så var vi med om en bilolycka, ingen allvarlig sådan, men sådan som satte skräck i mig att köra bil längre sträckor. Körde inte alls till en början. Va jätte osäker i trafiken. Vi skulle köra om denna bilen, och helt plötsligt svänger han ut i omkörningsfilen och in i oss. Vi vet fortfarande inte varför han skulle ut i den filen då det inte fanns någon bil framför honom att köra om. Så det mest skrämmande var ju för mig att få den andra bilen så nära inpå då jag satt på passagerarsidan. Och Jocke styr ju emot den andra bilen för att inte köra in i mitträcket.
Det va en hemsk händelse som påverkade mitt psyke.
Vidare, så lärde jag mig att köra bilen igen i stan och sen lite längre sträckor.
Men ändå, fann ingen motivation eller ork till att ta mig iväg till skolan. :/ Hade svärmor som hjälpte mig med uppgifter som släntrade efter från termin 1 så jag skulle komma ifatt.
Tanken var även att jag skulle göra om praktiken under våren samtidigt som jag läste helfart i skolan. Men det gick inte som planerat, med mail strul så kom inte en persons mail på skolan fram till mig. (förstår än idag inte varför hon inte ringde när hon inte fick svar på mailen)
Så ja, det blev kaos där. Och ja mer bakslag o under den perioden hade jag gått djupt in i depressionen. Jag började äta medicin i mars i år efter att ha probat två olika innan som inte alls gett effekt, den första gjorde mig orolig i kroppen, krypningar, svårt att sova osv.
Den andra åt jag under min första depression och den funkade inte alls, men läkaren tyckte ju jag skulle testa iaf.
Men sen fick jag en mer strukturerad plan. Av min egen husläkare om man säger så. Men jag valde att inte inleda någon kuratorskontakt eftersom jag kände att jag visste inte vad jag skulle prata om. Så ja, sagt och gjort så började jag äta medicin. Och fullföljde inte min termin 2 heller.
Har dragit ner mig själv så otroligt mycket eftersom det blivit så mycket bakslag med skolan, mycket är ju mitt eget fel eftersom jag inte orkade rycka upp mig och kämpa ändå.
Denna depression har fått mig att vilja ta livet av mig åtskilliga gånger. Men jag har inte gjort det. Och skulle aldrig kunna göra det, men tanken har funnits där, som en enkel utväg.
Men jag har min underbara sambo och hans familj som stöttar mig så gott de kan.
Denna depression har fått mitt liv att rasa samman helt, med några ljusglimtar som håller mig uppe.
Det har hänt att många dagar har jag inte ens velat ta mig ur sängen, legat i sängen hela dagen och bara varit ledsen och nedstämd. Har gråtit och varit arg. Har inte kunnat glädjas åt vänners framgång eller min sambos osv. För jag har känt att det går bra för alla, precis alla utom mig. Samma med att bli med barn, det har misslyckats varje gång, men alla andra blir gravida o ska ha barn hela tiden. Så det har varit svårt att kunna vara positiv.
Det negativa har tagit stor överhand.
Detta inlägg kommer inte bli så långt eftersom jag inte har så mycket att säga om depressionen.
Men jag har "drabbats" av social fobi samt att jag har jobb ångest. Riktig jäkla rejäl jobbångest.
Det är inte det att jag inte vill jobba, för det vill jag. Verkligen. Jag älskar att arbeta med barn, ihop med barn, och lärare på förskolorna osv.
Men när jag får ett sms om jobb och tackar ja, så sprider sig en känsla i kroppen att detta kommer du inte klara, jag börjar räkna timmarna som jag ska jobba, när jag börjar och när jag slutar, vad klockan kommer bli när jag kommer hem, om jag somnar en stund, o då blir ju klockan så mycket osv. Alla såna där små hinder på vägen. Oh då stressar jag upp mig och känner att det inte kommer att gå. Även om jag verkligen vill.
Jag började med mig själv att jobba 3 timmar ca för att komma igång. Höll inte så länge eftersom jag fick de korta passen samma dag som de skulle göras. O det var ännu ett hinder, jag ville veta dagen innan även om jag jagade upp mig då med.
Men jag klarade ett par gånger iaf. Och ska försöka börja smått nu med när jag får nyanställning via bemanningen.
Den sociala fobin har jag själv satt mig i då jag isolerat mig från vänner, bekanta, undvikit att gå ut på stan osv. Har mest bara velat vara hemma i min rygga vrå.
Kan känna lite oro och obehag att vara ute när det är en del folk runt omkring.
Men har kämpat mig ut lite mer nu faktiskt.
Lite i taget.
Så detta är hur det sett ut ungefär under den här tiden jag hamnat i depressionen igen.
Men nu är jag påväg uppåt igen. På egen ordination har jag slutat med mina antidepressiva och känner mer motivation till att ta tag i saker och ting igen.
Jag kanske missat nåt, så skriv en kommentar om det är nåt ni undrar över så svarar jag.
I nästa del så kommer ni få ta del av de mediciner jag ätit. Och vilka bieffekter de gett mig.
Mitt liv från början till "slut" Del 1
Mitt Liv, från början till "Slut" del 1
Detta kommer bli ett gäng inlägg om mitt liv, från när det tog sin början och tills det kommer till sitt slut. Och dessa inlägg kommer handla om mina val, mina vägskäl, depressionerna osv.
Min uppväxt
Den 21 mars 1988 föddes en tjej, helt bekymmerslös och älskad av alla.
Min uppväxt var bra vad jag kan minnas. Även om jag och min bror var så kallade skilsmässobarn så hade vi en bra uppväxt, stadig relation med både pappa och mamma och även mormor. Samt att pappas nya sällskap alltid fanns vid vår sida.
Jag har alltid varit pappas flicka så länge jag kan minnas.
Av vad jag fått höra från när jag var liten så tröttnade mamma på att vara mamma, hon ville ha hela paketet, make, barn och hus. Men sen var det inte lika roligt längre när man fortfarande var ung och sprallig. Ska alltså tilläggas att min mamma var 21 när jag kom till världen och 19 när min bror anlände. Så unga föräldrar. Pappa var äldre och mer mogen.
Han hade större delen av vårdnaden om oss. Men visst älskade jag min mamma. Mina starkaste minnen är att varje helg vi sov hos henne så vaknade jag på natten och tassade in till henne och somnade om där. Kunde inte somna om i min säng även om jag delade rum med min bror. Mamma va trygghet.
Ett annat av mina få starka minnen var Lucia, skulle firas hos mamma med mormor. Då får mamma ett anfall och krampar så pass att min mormor trycker in en träslev mellan käkarna på henne.
Jag minns inte så mycket om min barndom, och min mamma som jag gärna skulle vilja. Mer än hennes sjukdom. Hon insjuknade redan vid 23 års ålder i cancer, cancer som skulle ta hennes liv vid 28 år.
Sen så flyttade mamma i stort sett hem till mormor och det var där vi sen spenderade de helger vi hade mamma helg så länge hon orkade vara hemma.
Hon blev inlagd sina sista månader på sjukhus, jag minns faktiskt inte om det var i Uppsala eller om det var i Örebro. Men vet att hon legat på båda.
När man är så liten som jag var så förstår man inte helt vad som händer, varför ens mamma inte är hos mormor längre, varför man måste hälsa på mamma på ett sjukhus, ett rum med massa läskiga prylar. Så man tänkte väl inte så mycket på det mer än att man fick träffa sin mamma.
(under tiden jag skriver detta nu blir det tungt inom mig, obearbetad sorg som jag måste ta tag i, samt att minnen faktiskt dyker upp.)
Sista gången vi träffade henne vid liv så fick vi inte träffa henne speciellt länge för hon sa till mormor att hon var trött och att hon inte orkade. (Detta har jag läst i hennes journal)
Läkarna hade även sagt till mormor att det är ett under att mamma fortfarande va vid liv vid den tidpunkten.
Min mamma insjuknade i bröstcancer som opererades bort, hon tappade allt hår. Så klart växte det tillbaka sakta men säkert och efter all behandling osv så blev hon friskförklarad, att cancern va borta.
Det varade inte alltför länge för den kom tillbaka. Och denna gång spred den sig väldigt fort, lymfan, blodet, osv osv. Jag minns inte allt jag läst i journalen.
Sista gången vi såg henne var hon inte vid liv längre.
Och denna dag så gjorde de rent ett stort akvarie på sjukhuset i väntrummet där vi var, och jag var så facinerad av det. Fiskarna i hinken som väntade på att få komma tillbaka till sitt hem igen.
Vi blev inkallade på mammas rum, där ligger det en person som är så stilla, blundar och ser så fridfull ut, min mamma. Som "sover" som inte känner mer smärta. Jag minns inte så mycket mer än att min bror strök mamma över handen. Men jag vågade inte röra henne.
Det var sista gången jag såg henne. Och nu vet jag ju varför hon såg så fin och fridfull ut, det är ju för att de gör iordning de som avlider.
(återigen tungt, tårarna rinner)
På begravningen som skedde i Ljusets Kapell i Karlskoga, Österledskyrkan så var det massor med folk. Det jag minns från begravningen var att Carina var hemma. (min styvmamma) och jag grät mig igenom hela begravningen. Från när de började spela och tills vi gick ut. Grät till å med när vi gick runt kistan och tog ett sista farväl och la en ros på kistan.
Låten som sjöngs på begravningen var från en av mammas favorit artister. Whitney Huston, I will Always love you.
Min mamma blev aldrig bra, min mamma blev cancerns offer, togs tillbaka av Gud om man ska se det så.
Jag var 6 år den 5 februari när min mamma somnade in. Min mamma hade födelsedag den 18 februari, födelsedag hon inte fick uppleva.
Jag var en liten tjej som gick 6års och skulle börja 1a klass det året. Jag fyllde 7 i mars.
Jag har förträngt allt detta, medvetet? Omedvetet? Mycket både och. När man är så liten så vet man inte hur man ska bearbeta, man lever vidare med sitt bekymmerslösa liv. Man växer och blir äldre.
Jag hade stora problem med vissa saker i skolorna, discon/danser när vissa låtar spelades för minnen kom tillbaka. Förträngde allt igen.
Var avundsjuk på alla som kunde kalla sin mamma för mamma. Eftersom jag inte hade någon egen.
(det blir långt, jag vet)
Åren tickade på, jag gick mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet utan några direkta bekymmer för jag hade ju förträngt allt. Mitt enda problem var vänner. Men jag hade en vän, genom högstadiet, tills en grej hände som jag var helt oskyldig i. Och min vän sa upp all kontakt med mig. Men genom ett Grattis, såg du kommit in på gymnasiet. Min allra bästa vän hade kommit tillbaka till mig. Och det gjorde så mycket för mig. Gymnasiet tickade förbi också, fann väl några vänner. Ingen som jag direkt umgås med nu idag. Har kontakt med en av dem och det är fan den bästa av alla i klassen jag gick i!
Jag hade eller haft haft en väldigt bra uppväxt, jag har haft min pappa alltid! Jag har haft min styvmamma alltid även om vi inte jämt kommit överens. Men det är hon som på nåt sätt format mig. Henne jag alltid kunnat fråga om tjejgrejer när jag inte haft min egen mamma till det.
Jag har fått allt jag behöver i min uppväxt, lära mig att man inte får allt serverat utan får jobba sig till det, även om man kan få hjälp på traven.
Nu är jag 25 år, och de 3 senaste åren har varit extremt tunga i februari, dels den 5e och dels den 18e.
Dödsdag och födelsedag.
Jag hade min första depression när jag var runt 20, hade precis flyttat hemifrån och det strulade med jobb och tillit från min far för jag strulade till saker och ting. Jag visste inte hur jag skulle kunna bo kvar i lägenhet utan pengar. Men det ordnade väl upp sig. Jag fick jobb och jag åt medicin, jag hade min allra bästa vän vid min sida den dagen jag va hos läkaren. Hon var så bestämd över att jag INTE skulle äta några tabletter. Men jag fick tabletter i alla fall. Och jag började gå hos en kurator som sakta men säkert hjälpte mig mot det bättre. Jag slutade äta mina tabletter. Jag fick sedan jobb och saker och ting började ordna upp sig.
Jag fortsatte leva, utan att tänka på mitt förflutna. Jag var en partyprinsessa som älskade allt med livet för jag hade allt jag behövde. Jobb, pengar, vänner, sprit, fester.
Bekymmerslöst? Som fan!
Åren tickade på, jag blev 22 år, samma år sköljde det över mig i februari att det var 15 år sedan min mamma lämnat mig!
Då kom det väl tillbaka lite smått, försökte bearbeta så gott jag kunde men förträngde det väl igen.
Satte ljus på graven och berättade för mamma hur mycket jag älskade henne. Och saknade henne.
Så sen jag var 22 så har det vart tunga år. Jag har inte vetat hur jag ska bearbeta min sorg. Har alltid trott att jag behöver ha någon som hjälper mig. Tills en kväll när någon sa till mig att behöver man ha någon som hjälper en att bearbeta? Den här personen träffade jag första gången på en fylla efter att ha snackat via Lunarstorm tror jag det var.
Och jag minns att jag kickade ut honom och sa till honom att det var fel Fredrik jag bjudit hem. (snällt? Nej!) Men han har på något konstigt vänster alltid stått vid min sida även om vi inte varit så aktiva och pratat hela tiden. Haft våra uppehåll.
(nu avvek jag från ämnet)
Men ja, den här personen, Fredrik fick mig att inse att jag kanske inte behöver någon för att bearbeta min sorg med mamma. Jag kan klara det själv.
Hon avled i en hemsk sjukdom, ja. Hon kommer inte tillbaka mer, nej.
Jag kommer få leva med det, ja. Och det kanske bäst att börja acceptera det också. Hon finns inom mig alltid. Hon kommer alltid vara min mamma. Det är jobbigt, klart det är det.
Döden är jobbigt, japp! Det är den. Just face it!!
Det är dags att ta tag i den här biten med mamma. Och allt det andra som gjort att jag fallit ner i en depression IGEN.
Men jag ska ur den, jag ska må bra, och det kan jag inte göra genom att bara sitta på röven o tro att det ska bli bra av sig självt!
Detta är fösta delen i berättelsen om mitt liv. Min uppväxt och saknaden och sorgen till min mamma. Nästa del kommer handla om bitar i mitt liv som ärrat mig.
Den som säger att livet är lätt.......
.... den ska ha en feting käftsmäll! För livet är fan inte det minsta lätt! Inte för Alexandra Karlsson iaf. Här är det motgångar på motgångar hela tiden. Redan idag när jag fick brev från FK att min sjukpenningsgrundande inkomst är 0 kr, så jag vet inte om jag får någon ersättning.
Sen så fick jag reda på att det inte är sjukpenning jag ska ha utan sjukersättning/aktivitets stöd eller nåt.. Så nu måste jag antagligen söka om och vänta ytterligare eller hoppas att de ringer från kontoret i Örebro som min tillfälliga handläggare pratade om.
Så ja nee jag vette fan va det blir av det hela.
Jag kämpar och kämpar men inte fan får jag nåt annat än skit tillbaka! Hela jävla tiden och jag är så trött på det!
Får väl skicka iväg ett mail till bemanningen och kämpa mig till att jobba med ångest o depressionen o istället gå i väggen. Då KANSKE man kan få pengar... Inga garantier dock. De kanske hävdar att det bara är tillfälligt. Suck va bitter jag känner mig just nu! Men det är kanske inte så konstigt.
Positiva är väl att jag faktiskt beställde skorna idag! Nu ikväll, så nu har jag paket att se fram emot. Och jag ska betala dom med min förtjänst från mina Tupperware demos! Och känna mig stolt över det!
Hoppas kunna boka in många fler nu under hösten så man kan tjäna lite extra pengar om man inte får några från FK.
Har även sökt nytt studiemedel ska ju försöka komma igång och omregga mig på programmet och fixa klart praktiken sen köra på med andra terminen och komma igång och bli klar.
Jag känner mig motiverad till att börja skolan igen. Då får jag nåt att göra, nåt att se fram emot, nåt att göra på dagarna. Och chansen till att börja må bättre.
Jag har ju iaf viljan att börja må bättre. Det är ju något positivt :)
Fick en laddning nya kläder från Gömda Juveler idag. Ska be sambon fota lite imorgon om det blir fint väder så jag kan lägga upp lite :D Även om det bara blir vanliga bilder liksom. Men kanske kan hitta något träd att stå emot eller så :D Haha.
Men ja! Mina skor är beställda och jag längtar efter att få testa dem! Blev de gröna OCH de ljusrosa! De mörkrosa fanns ju inte i min storlek, jag har ju små å söta fötter ;)
Och de beigea va det inte rea på. Så ja, men jag är NÖJD!
Nu har jag svamlat klart :)
Glöm inte att klicka er in på Gömda Juveler och ta del av veckans Klipp!
Jag är bra sugen på att beställa nya tröjor kan jag lova! Super snygga. Ska ju rensa ur mina kläder när vi flyttar så behöver ju fylla på med nytt. Haha!
Ha're bra så hörs vi snart igen!
Kommer ett nytt super erbjudande från Gömda Juveler imorgon ;)
Mysgos!
Myser i sängen idag med magvärk!
Har Sigge på bröstet, Taco på en kudde höger om mig o sambon som spelar Final Fantasy :)
Här kan jag ligga hela dagen!
Älsk åker å jobbar inatt så då blir man själv, åker väl ev till Angelique å chillar lite senare :)
Ha en bra dag alla goa!!
Solen gömde sig idag...
Ja igår va det en riktigt härlig dag! Massa sol! En sväng till Örebro och jag blev en surfplatta rikare :D
Wohooo! Nöjd och glad! Sen åkte vi till svärmor o skulle hämta vovven, blev kvar där en stund och de drog med oss ut på sjön :)
Riktigt härligt! Blev lite solbränd.
Så hade tänkt bättra på brännan idag men då ville inte solen va med. Så har bara chillat. Magen har inte varit min bästa vän idag heller.
Bjuder på lite bilder från sjön :)
La la la girl
Flätat hår idag!
Solen verkar skina även idag. Härligt det!! :)
Blir en tur till Örebro idag efter jag varit på ett frukost möte runt 10.30 :)
Lär ju somna en stund på eftermiddagen sen eftersom man somnade runt halv fyra å vaknar vid kvart i sju... Lagomt skoj!
Testade att göra en hel fläta i håret idag, blev bra så det kör vi på!!
Och så la jag i ny grön färg igår kväll/natt.
Ha en trevlig dag!
Nya bikinis!!!
Äntligen har mina bikinis kommit! Så nu jäklar kan vi fota! Å du får jätte gärna fota å sminka Lousie!!!
Bilder givetvis :D
Ursäkta min mage! Jobbar på att få bort den.
Fotosugen!!
Hoppas att mina bikinis kommer i nästa vecka! För jösses va fotosugen jag är!
Bara hoppas man kan hitta någon som vill fota också. Skulle ju vara awsome i så fall!
Har ju flera olika idéer som jag skulle vilja fota, nu när det är sommar också.
Sen skulle det ju va bra att ha någon som kunde sminka en lite snyggt med..
Kikade igenom bilderna från Karlstad träffen förra året tror jag det va som jag och Angelique va där :) Så nu blev man ju ännu mer sugen.
Dock har jag väl lagt på mig lite mer sen träffen tyvärr, men aja! Hellre mullig än pinnsmal! ;P
Tänkte jag skulle bjuda på några av de bilderna nu här i bloggen, såna som ni inte sett också slänger jag upp :) Dessa är oredigerade då jag slarvat bort skivan med redigerade bilder :P Duktiga jag.
Kanske borde försöka sova efter jag slängt upp detta inlägget -.- detta med att sova är inte min grej längre, inte natte tid i alla fall..
God Natt! ;)
God Natt! ;)
Nu är det gjort!!
Tjo tjo, Lärarstudenten här!
Japp, igår gick jag in till Beda Tattoo här i stan och bokade en tatueringstid!
Istället för som vissa andra bara lägger ut massa bilder på tatueringar osv osv osv men aldrig gör slag i saken så har en annan inte lagt ut några bilder utan bestämt motiv och gjort slag i saken och bokade och idag äntligen fixat det :D
Tycker det är lite småtöntigt att man lägger upp massa bilder på tatueringar å skriver ge mig, jag vill göra, å va snyggt, ögon porr men inte gör något åt saken.
Boka en tid och gör det va fan!
Ja det gjorde ont, men inte så ont som jag trodde men inget jag kommer göra om inom en snar framtid i alla fall. Men det kommer bli en till någon gång framöver, obestämt. Och motiv är redan bestämt, men inget jag kommer lägga ut mass av här.
Men är så sjukt nöjd! Nu har jag katterna med mig hela tiden!! Eftersom det symboliserar dem.
Lycklig tjej!! lart de är lite smått olika men det är ju inte lätt att göra preciiiis två lika. Men ja jag är så otroligt nöjd. Och stolt över att jag ÄNTLIGEN gjort det!
Bestämmer jag mig för en sak så gör jag det!
Puss Hej!
Fler bilder från Karlstad
Tänkte jag skulle slänga upp några fler bilder från Karlstad :D
Såå, då har ni fått 4 bilder till från Karlstad träffen :D
Bilder från fototräffen
Tänkte jag skulle lägga upp några bilder från fototräffen i Karlstad som inte är behind the scene.. ^^ Har ju faktiskt fått en skiva med alla bilderna och igår så tog jag mig ork att gå igenom allihop. Väntar ju på en ny skiva där bilderna är redigerade också :)
Så nu får ni oredigerade bilder. Men jaja.. ^^
Med dig kommer jag aldrig rasa samman!
För jag är lycklig. Så otoligt lycklig. Jag har en pojkvän som bryr sig om mig som är här näst intill varje kväll och somnar bredvid mig. Och vi har hållt ihop snart 4 månader. Går så fort och det känns så otroligt bra.
Jag är så glad tillsammans med honom o han ger mig massor av uppmärksamhet, stöttar mig i dåliga dagar.
Han stöter inte bort mig eller lägger energi på annat. Jag är med någon som prioriterar mig och inte jobbet.
Och han hjälper mig med renoveringen av köket (kommer bilder i sinom tid) utan att vi ens planerat att flytta ihop än, vilket vi inte kommer göra än heller. Vi trivs som vi är ändå.
Fast när vi väl väljer att flytta ihop så kommer det bli awsome, det känner jag på mig. För vi har så kul ihop. Och trivs så bra med varandra.
Så jag oroar mig inte det minsta för framtiden med min underbara Jocke! Han gör mig så otroligt lycklig o glad. Har verkligen släppt in han i mitt liv och mitt hjärta. För jag litar på att han aldrig kommer såra mig.
Och vi kommer båda jobba i sommar och det kommer stärka vårat förhållande ännu mer eftersom då kommer vi få sakna varandra när vi inte ses på någon dag eller två eller åker till jobbet samtidigt osv osv. Båda jobbar å tjänar pengar som man kan göra något kul för senare.
För även om vi kommer jobba, så kommer prio ligga på oss ändå.
HAHAHA jag döööör! ;)
Inför shoppingstopp!
Nu har jag kommit på mig själv med att ha shoppat alldeles för mycket av mina pengar jag tjänat på mässa och plåtning.
Så nu inför jag ett shoppingstopp på mig själv på obestämd tid!
Blir bäst så. Det enda nödfallet pengar skall användas till är diesel till bilen samt mathandling. Annars så inget mer shoppande efter jag betalat mina sista auktioner på tradera!!
Jag vill spara pengarna till nåt vettigt, nåt kul. Visst, shopping är skoj, men jag vill göra nåt mer vettigt än så.
Så det känns bra att sätta detta stopp på mig själv nu. Vet att jag satte ett stopp på kläder till 1 juni, men nu blir det på övriga ting också!
NO MORE SHOPPING!
START SAVING!
Mina skulder, mina misstag
Macrus om Brist på sysselsättning:
Hej! Du skriver om att bli skuldfri, och du pratade även om det i frågestunden. Vad är det för skulder du har egentligen, och hur stora? :)
Svar: Marcus, det ligger till såhär att jag har varit väldigt dum och handlat väldigt mycket på kredit, typ Klarna. Vem kan motstå frestelsen att köpa nu och sen kunna delbetala 50 kr och de där 50 kr blir mer än 50 kr varje månad. Men jag kunde inte motstå det, jag va nere på 0 kr på Klarna när jag tänkte att jag kunde ju köpa en ny kamera nu. O så va jag fast igen och har haft en skuld upp på 7000 där, men är nu nere på 4000 och gissa om det känns skönt.
Jag har Ellos Konto, kläder är ju alltid jätte kul att köpa, samma där, delbetala varje månad, min skuld hos Ellos går nog upp mot 6000 och det är en jävla fitt ränta ska ja säga.. Betalar man in 300 kr så drar de ränta å avgifter på typ 150 kr! Så man kommer typ aldrig ner nåt där.. :/
Jag har min dator på avbetalning, ca 3000 kvar.
Jag har Hm konto och där har jag nog ca 2500 att betala.
MEN! Jag ligger även hos kronofogden och den skulden kan jag säga att den är inte fin den inte.. :/ Eftersom jag inte kunnat betala vissa grejer för ett tag sen så trilla ju dom skulderna först till iknasso och sen vidare. Där vill jag inte va lika ärlig tyvärr om vad jag har hos dom. Men det är iaf 5 siffrigt tyvärr..
Jag flyttade ju från min första lägenhet o tog lån när jag skulle köpa en tvåa, för jag hade fått jobb eller hur det nu låg till där. Och då tänkte jag ju att lägenheten kostar 50tusen, då lånar jag 50tusen extra och köper möbler, allt annat som behövs för att fylla ett hem, tv osv osv.. Så där hamnade jag helt plötsligt på ett lån på 100 tusen.
Sen så gick det åt skogen för mig med jobbet och studielånet räckte inte till så det blev kaos o pannkaka där med.. Det ordnade upp sig skapligt för att man hade en far som hjälpte till.
Och sen kom jag på den briljanta (dumma) idén att jag kunde ju ta ett lån till för nu hade jag ju fått ett nytt jobb i Örebro på pelmatic som barnskötare och det gav ju massa jobb faktiskt.
För jag köpte ju en ny bil som jag fick ta billån på i dec 2010 tror jag ja köpte den.
Då kom jag på att lånar jag 150 tusen så kan jag lösa billånet för då tar inte biva tillbaka bilen om jag inte kan betala utan då är den min, och jag kunde lösa alla krediter osv osv, för jag skulle flytta till ett hus egentligen, men hamnade här på rundan i slutet iaf.
Pengarna som jag sålde lägenheten för gick till att betala räkningar.
Så jaa, sitter med ett lån på 80 tusen samt ett på 135 tusen..
Så skulder har jag. Och jag har världens mest taskiga inkomst just för tillfället. Lever på timvik och soc. Visst, soc är jag jätteglad för att jag har! Utan dom hade jag fått flytta hem och gjort mig av med alla mina katter. Och jag har en pappa som hjälper mig att betala på det stora lånet just för tillfället eftersom jag inte kan själv tyvärr.. :/ Det går bara inte.
Visst, lån är väl inte skulder direkt sådär, utan det ligger ju där o dras varje månad. Men en skuld för mig som jag kunnat undvika om jag varit lite smartare, om jag tänkt lite mer innan.
Jag kommer ALDRIG någonsin mer ta något på avbetalning, förresten så får jag inte det eftersom jag ligger hos kronofogden. Men som typ köpa mer på kredit, klarna, ellos osv.. Ska jag handla något då ska jag betala med kortet direkt för att då blir det betalt och jag får ingen faktura eller massa sånt. Utan ska jag handla ska jag ha pengar till det.
Visst, jag har jobbat som mässvärdinna och fått lite pengar där, men det är ju inget som tar ner skulden hos kronof. För räntan byggs ju på rätt snabbt igen tyvärr..
Och lånet kan jag ju inte helelr direkt lägga det på för det dras ju varje månad det iaf.
Så jag sparar dom pengarna så gott det går, nödfall är om jag måste ta till att betala nån räkning eller kanske handla mat för at tklara mig under månaden osv. För sparar jag dom på hög en längre tid efter mässor o plåtningar så kanske jag kan betala av kronof mer rejält än att slänga in 2000 hit å dit som räntan ändå äter upp under tiden jag kan betala in 2000 igen.. Exempelvis.
Så jag får leva med mina misstag, men det är min dröm att bli skuldfri, att kunna få en stadig inkomst (studielån) och kunna jobba extra så man kanske kan klara sig utan att behöva vända på varje krona varje månad.
För studielån har jag ju också, det har jag ju inte börjat betala på än dock. Men det ska ju betalas tids nog.. Och jag hoppas ju komma in på universitetet i höst för att få utbilda mig till förskolelärare som är mitt drömyrke.
Då får jag inkomst om jag får jobb efter skolan och kan börja leva ett drägligt liv. Men ja, hoppas jag kommer in s jag får studie lån och kan jobba extra för att få allt å gå runt och kunna spara en del med.
Jag har lärt mig min läxa, inga köp på kredit, har man inga pengar så ska man inte handla. För man kan inte. Jag kommer tänka en extra gång om jag skulle behöva låna pengar i framtiden när min prick från kronof är borta. Vilket kommer ta tid.
Men jag ska inte köpa nån ny bil, jag ska inte flytta, jag ska inte låna några pengar osv osv.. Så pricken gör mig inget direkt. Det får mig att kunna betala av mycket under tre år som jag har den där.
Så nu har jag berättat det också.
Så hoppas mitt svar till dig Marcus va tydligt.
Puss Hej!
