Hej på er, det va bra längesen nu jag bloggade. Jag har liksom inte haft tid, lust eller ork. Sen vill jag även göra om designen på den för att ja, vill inte ha de bilder som ligger där nu. Jag har liksom, växt ifrån den tiden och kommer nog inte ta såna bilder igen.

Jag är mamma nu, och inte modell eller jag va väl aldrig modell utan bara nåt sidohang till det.

 

Jag gick igenom mycket på kort tid där förra året, juli blev en skittuff månad för mig. Och framöver också blev tufft. Livet hemma som mamma, förälder, sambo.

 

Började väl egentligen med att min mormor gick bort den 16 juli 2014, det tog hårt på mig för att jag o mormor hade ingen bra relation där på slutet. Började väl redan julen 2013 och sen i mars när jag berättade att jag va med barn, fick ingen bra reaktion alls på det så jag helt enkelt slutade att höra av mig eller svara när hon ringde. För jag orkade inte med henne.

Men så fick jag höra av min bror att mormor hade legat inlagd sen i juni och att hon hade varit med om en operation för någon knöl eller hur det va men det hade gått bra. Så jag tänkte väl inte mer på det eftersom det hade gått bra. Men sen så gick väl tiden och den 16 juli runt klockan 17 el 18 ringde min bror och sa att mormor hade somnat in så han va påväg till lasarettet... Och jag åkte givetvis dit, ledsen och chockad. För ett sista farväl.

Satte mig hos mormor när de andra hade gått ut, jag va ju höggravid kan man ju säga då. Men i alla fall satte jag mig hos henne, la min hand på hennes, strök henne över pannan och talade om at jag älskade henne. Och sen så tog jag helt enkelt farväl. Men det va jobbigt. Otroligt jobbigt. Min mormor, en person jag växt upp med som funnits där eftersom jag inte haft någon mamma vid min sida.

 

Sen blev det dags att planera begravning, det va den 22 juli, en måndag. Hade känningar i ryggen men tänkte mest bara att jag har ju ont i ryggen sen innan så det va väl inget konstigt med det. Min bror kom och hämtade mig för jag hade inte tänkt det skulle ta så lång tid detta.

Kände den där lite huggande känslan i ryggen igen när vi satt där men inga större funderingar mer än ryggont.

Men ja det drog ju ut på tiden. Och jag skulle ju till barnmorskan klockan halv tolv.. Gaah, panik! Försöka få tag på Jocke som inte svarade, ringa i panik till svärmor som va i stan som tur va så hon lämnade sin gubbe på Dressmann och körde mig till barnmorskan, hade fått tag på Jocke då med så vi möttes där.

Mätning o lyssna på hjärtljud, sen ville hon även känna på bebisen så den låg rätt fortfarande som den gjorde när barnmorskan vi haft under den tiden vår ordinarie va på semester.

Men ja, ne nu så hade bebisen snurrat på sig igen så låg med rumpan neråt i typ sittande position. Eftersom jag va beräknad den 31 juli så ville hon att vi skulle åka o få bekräftat att bebis låg fel o i så fall planera för vändning eller snitt o sådär på mvc. Fick tid klockan 15, men hon vi skulle träffa hade fått gått iväg till förlossningen så vi satt i väntade i 40 minuter innan vi fick träffa en annan som konstaterade att bebis låg fel. Så en vändning planerades in den 24 juli, alltså onsdag.

Åkte till Degerfors för vi skulle ut med svärföräldrarna o åka båt denna otroligt äckligt varma sommardag. Ska tilläggas att det va den varmaste veckan på hela sommaren som började denna måndag.. USCH!

trätt o varm som man va så klev jag ur bilen när vi mötte svärfar som va påväg ner till båten. För att slippa gå så långt liksom. Det är en liten bit från deras hus ner till båten.

Väntar på Jocke och svärmor som också kommer ner och svärfar grejar med båten. Efter en stunds grejande så säger svärfar att båten inte startar........ SUCK! Ingen båttur..

Bara att knata upp hela vägen till huset. Det va en pers vill jag lova!

Vi gör iordning lite mat som vi äter o jag känner verkligen att jag mår pyton, trött, varm, illamående.

Så vi åker hem och lägger oss o vilar, kan ju i princip vila/sova vilken tid som helst på dygnet vid denna tidpunkt.

Ställer klockan på 20.30 eftersom Hells Kitchen börjar 21 på måndagar.

Går upp o kissar när klockan ringer, eviga kissandet!!!

O tänker att jag kan gå o lägga mig en stund till innan det börjar för jag är seriöst skit trött! Men känner mig kissnödig IGEN så reser mig och det börjar droppa!

Det fortsätter att droppa när jag ställer mig i hallen för att undersöka.

Säger ordagrant till Jocke:

- Jag tror vattnet gått för jag vet att jag inte har kissat på mig.

 

Jocke upp ur sängen o säger åt mig o ringa förlossningen, men jag ringer svärmor istället o ber henne hämta hunden för han kan ju inte va själv hemma!! Och så ringer jag till förlossningen och pratar med dem o de säger jag ska komma in och vi ska packa grejer för att stanna ett par dagar. Jag blir förvisad inne på toaletten eftersom det rinner/droppar ur mig. Så Jocke börjar packa grejer.
Dags att åka så tänker jag att sätet i bilen kommer ju bli förstört, o kommer på att vi har avfallssäckar i baksätet så sätter mig helt enkelt på en sån!

Parkerar vid akutingången o där vid reception står en kvinna o vi plingar på dörren o hon i reception säger ett ögonblick varpå vi säger att vattnet gått. Insläppta blir vi och visade till hissen, jag droppar, mina skor är blöta, klänningen är blöt, golvet blir blött.

Hon vi möter konstaterar att vattnet gått eftersom det fortfarande droppar.. Bara nehee?

Förklarar att bebisen ligger ju fel så vi måste kolla upp detta då vi skulle göra vändning på onsdagen.

Bebis ligger fortfarande fel och ett kejsarsnitt förbereds.

Kan nu säga att värkarna har börjat och jag har djävulskt ont! Får reda på att jag är öppen 1,5 cm.. får bricanyl för att det ska stoppa upp värkarna då snitt ska göras.

Kommer in i ett rum då alla familjerum är upptagna :/ Och sen kommer narkosläkaren in och förklarar vad han ska göra med ryggmärgsbedövning o hela köret. Får panik.Sen kommer kirurgen in o även hon förklarar vad hon ska göra när bedövning är lagd osv. Ännu mer panik. Jag har ju redan panik sen innan då jag fått reda på att ett snitt ska göras.... Eftersom det kommer lämna ett fult ärr på min mage :(
Så ja jag är otroligt ledsen o gråter i detta läget och så börjar värkarna komma tillbaka. Försöka andas o slappna av. Jo tack tjena!

Sen så blir det dags att rullas ner till operation. Efter jag har duschat o tvättat håret o allt i hibiscrub o sådär.

Narkosläkaren förbereder för bedövning och ber mig säcka ihop så mycket jag bara kan o luta mig mot Jocke som naturligtvis är med i gröna ailien kläder.

Känner inte ett dugg av när han sticker in nålen. Inte ett smack!!

Å så ja, så får ju läkaren göra sitt då, som jag som tur inte såg något av.

Klockan 01.21 så plockar hon ut en bebis som skriker, har en liten svart kalufs o en svart tufs i nacken. O hon som fått ta över bebisen frågar mig om det är en Thea och jag svarar Ja och får pussa på henne. Sen så går Jocke med sköterskorna o får klippa strängen o sådär. Medan jag ligger kvar på bordet o blir igensydd.

 

Så klockan 01.21 måndag natt den 22 juli föddes Thea Maria Lilja Larsson 2930 gram o 49 cm.

 

Jag rullades in på uppvak men va ju vaken o bara låg o väntade på att få träffa min man o min dotter. Tog inte så lång tid faktiskt innan de fick komma ner till mig. Sen följde ca 2,5 dag på BB där det blev jobbigt eftersom Thea inte kunde suga tag i mitt bröst då jag inte har några utåt vårtor utan de går inåt. Försökte med plastnatt men nej det ville sig inte heller. Så under natten där när Jocke inte kunde va med mig så fick Thea va med sköterskorna en stund och sen fick hon lite ersättning av dem för att få lite mat i sig. Och jag fick sova, för jag sov så fruktansvärt dåligt med henne bredvid mig i sin lilla "korg" hon vaknade stup i ett o jag kunde inte slappna av.

Det va skönt när vi sen fick åka hem den 25 juli. Och få börja vårt liv ihop med Thea.

Det va förlossningsberättelse det.

Efter följer andra jobbiga perioder nu..

 

Jag hamnar i en depression typ för jag blir ledsen när Thea blir ledsen, vågar inte va själv med henne för jag är rädd att inte kunna trösta om hon blir ledsen. Sen det här med mat, nej fy tusan! Men sen när vi väl kom igång med ersättning istället så blev det bättre. Då blev Thea gladare och jag med.

Vi hade pappa o Carina som stöd när vi kom hem eftersom svärföräldrarna va på HojRock. Men de kom ju hem de med sen den 26 juli eller 27 kan det ha varit.

 

Den 1 aug va det dags... Dags för det allra sista farväl av mormor. Det va riktigt jobbigt. Förstår inte hur jag lyckades klara mig igenom det, men måste varit för att jag hade Jocke med mig på begravningen. Svärmor o svärfar hade kommit till kyrkogården också för att ta hand om Thea, de gick promenad med henne och hundarna. Så skönt att slippa ha mid henne in i kyrkan när hon va så pass liten.

Blev fika efteråt hos pappa o Carina.

 

Sen så blev det några jobbiga månader för mig och Jocke eftersom jag inte kände några direkt moderskänslor för Thea, så Jocke fick ta ett väldigt stort ansvar här hemma med henne. Utan honom hade det aldrig gått.

I dagsläget nu så har hon blivit 8 månader gammal och växer o växer.

Glad som bara den är hon, har varit glad från födseln. Skrattar o är så sprallig. Händer mycket nu.

 

Detta kommer inte bli en mammablogg, men visst, jag är mamma och Thea är en stor del av min vardag. Men kommer försöka skilja på mammavardag och vardag.

 

Ha det gott tills vi hörs igen!!