Snälla, lämna mig inte än. Jag är inte redo att släppa iväg dig till Nangijala än. Även om mamma väntar där på dig så är jag inte redo att förlora dig än mormor. Kämpa även om livsgnistan inte verkade så hög. Jag vet att du kämpat länge sen mamma lämnade oss. Du har kämpat snart 17 år utan din dotter och utan vår mamma. Snälla kämpa lite till. Bli bra.
Kanske är jag självisk som tänker såhär, att det vore skönast för mormor att få somna, slippa lidandet mer. Men jag vill inte släppa taget än. 
Drama queen eller inte som ja en gång fick höra att jag va.
Men jag älskar faktiskt min mormor och blir orolig för det minsta. Och när jag såg henne idag på lasarettet så såg det inte ut som min mormor, kände knappt igen henne så förändrad är hon.

Jag har inget mer att tillägga just nu mer än att mina tårar bara kommer å kommer hela tiden. Kunde knappt vara inne i rummet utan att tårarna kom, eller ja de trillade redan inne hos mormor på hennes rum.

Puss Hej