Behöver ja ens säga nåt?
Att jag redan visste detta, vad som skulle ske, att det förmodligen med stor sannolikhet inte kommer bli nåt.
Vågar inte satsa. Då har man hela svaret där, faktiskt.. Jag kan killar vid detta laget..
Det slår aldrig fel..
Jag kände det. Och det bekräftades av smset som avslutades med Kramar istället för Pussar.
Då sög det till sådär äckligt i magen..

Jag orkar inte gå in på några detaljer. Ska byta sängkläder imorgon så man får bort de där lakanen man delat.. Jag orkar inte detta.
Har starka aningar om att det är slut här.

Jag orkar inte gå in på mer.. KANSKE skriver i privata bloggen.. KANSKE. Vet inte än.
Jag har ingen ork just för tillfället och jag gråter typ hela tiden.. (vilket jävla erkännande tillsvaghet) (Jag är svag, jag vet)