Tänkte börja detta inlägg med att säga att helgen va helt toppen :)
Åkte i fredags och hade lilla Lottie med mig, hon hade ju varit hos veterinären och blivit kastrerad. Lilla tjejen, helt borta under hela dagen o kvällen.
Men sen så piggnade hon allt till :D Dagen efter alltså.
Då åkte vi iväg och shoppade lite. Och jag kommer lägga ut bilder i ett annat inlägg.. :) Eller jag ska väl säga att jag blev lite bortskämd och behövde inte betala själv. Har aldrig blivit bortskämd av någon jag varit med förut. Som jag blivit med honom.
Men kan säga att jag är helnöjd. Just bara att komma ut på lite äventyr å kunna umgås ihop och sådär gör mig mycket glad.
Å så blev det lie besök unde kvällen. Film å sen sova :) Mysigt.
Söndagen blev lugn, och blev ju även hemfärd. Alltid lika tråkigt att åka ifrån den man tycker om. Men men, vi ses ju snart igen ^^


Idag så blev det iaf fika på stan med Angelique. Det va mycket trevligt. Innan det så blev min bil sjukförklarad, tasig ljuddämpare. Fy fy!
Och nu till det rubriken handlar om.
Jag är inget underbarn, jag är dagens ungdom på 2010 talet. Och dagens ungdom stannar aldrig kvar på ett jobb man absoolut inte trivs på. Vi tar möjligheten och risken å säger upp oss och söker nya utmaningar.
Satt hemma och pratade med familjen. Och påpekar att min mormor inte vet att jag sagt upp mig från mitt sommarjobb. För att hon behöver inte veta att jag gjort det, hon blir bara besviken för hon sa att 7 veckor får du stå ut, säg inte upp dig nu det är dumma fasoner.
Så ja, hon tror att jag jobbar där. Och det kan hon tro, så mår hon gott.
Och då fick jag kommentaren: Så vi ska ljuga åt dig.
Nej, inte ljuga, jag kan berätta själv hur det går osv. Och jag kan säga tt jag tycker pesonalen va otrevlig och inte släppte in en i gänget, även om man är sommarvikarie.
Och så påpekades det att det ve ju tråkigt att jag inte fick nåt sommar vik nere på Forum, Coop alltså. Och då kläcker en annan i familjen: Varför ska hon ha jobb där nere när hon bara säger upp sig?

Va glad man blir. Ursäkta mig att de på coop hade de som de behövde. Och mig gör det inget att va ledig lite grann.

Å så får man höra: Ja, tanten är ju din sista utväg. Som om att om ja inte skulle fixa å va där så har jag inget annat. OCh nej, det har jag väl inte, men jag tänker inte sabba det här. Får göra nåt jag vill.

Men droppen rann över och jag blev arg, sur och ledsen. Bara för att dom två aldrig strulat på sina jobb... SÅ ursäkta mig att jag jobbat med många olika saker och sagt upp mig. Min far va inte inblandad i denna diskussion. Jag blir så förbannad, att man alltid ska hitta nåt att klanka ner på... Och mig dessutom. Och dra upp jobb.. Säga såna saker, varför ska hon ha jobb där, hon säger ju bara upp sig ändå..... Fy fan alltså. 
Ja jag blir ledsen. Arg, frustrerad.
Å jag vill inte bo här, i närheten av folk som jämt lyckas såra än, på ett eller annat vis.

Å även påpeka att ja men du måste dammsuga varje dag, och har katterna loppor?? Och att jag måste städa å göra fint innan min snutt kommer. För annars kanske han vänder å går igen... Men va i helvete.. så säger man inte. Han vet att jag inte är den bästa personen på att ha det tipp topp... Att jag har det lite kaosartat, han har ju sett min bil liksom. Men vet ja att jag ska ha besök så städar jag ju å gör det fint. Är väl fan inte dum, och behöver ingen som påpekar det för mig heller.

Jag skulle gladeligen flytta härifrån. Men nu kan jag inte det, för jag har nget jobb erbjudande någon annan stans. Jag är fast här. I min nya lägenhet. Och lånet på x antal tusen. 

Nu har ja väl fått ur mig min aggression.
Ska försöka ta lite bilder på de saker jag fick när vi va å shoppade lite i okänd stad. 

Puss Hej!