Ibland så rasar den där barriären man byggt upp så fint. Den där väggen som får allt att se bra ut.
ett sånt där stenansikte med en glad och positiv påklistrad min vet ni?
Ja, en sån barriär har jag haft uppe rätt länge nu tycker jag. Med lite negativa inslag då.

Men jaa, nu är den faktiskt påväg att rasa och gå i tusen bitar.
Jag försöker lägga all fokus på allt annat.
På allt som ska göras i huset, att jag vill få fullt upp med jobb, behöver nog skaffa flyttlådor snart så jag kan börja packa så det inte blir så mastigt sen när det börjar närma sig.

Jag orkar inte, jag pallar inte, jag vill inte...
Jävla skit!
Att jag låter såna här saker bryta ner mig, det är ofattbart!

Nej ja orkar inte skriva mer för ja är på bristningsgränsen att börja rå tjuta...

Puss Hej!