Då va det dags för nästa punkt då. Min bästa vän. Har två stycken som står mig riktigt nära.

Den första är:

Angelique. Henne träffade jag första gången när de slog ihop klasserna på Bråtenskolan. Då hamnade vi i samma klass. Och vi tyckte inte om varandra. Nope nope nope! Inte det minsta. Men tiden gick och vänskap började ju växa fram.
Kan ju säga att hon va min enda vän i slutet på 8an och hela 9an, och då va hon inte ens i skolan varje dag. Hon gick i en annan klass. Så jag tog verkligen vara på alla dagar hon va där och satt uppe hos henne där hon hade sitt klassrum. Vi försökte få min svenska lärarinna till att ja skulle få sitta uppe hos henne å ha svenska. Men det gillades inte. Men det va guld värt att hon fanns där. De dagar hon va där.
Vi har haft våra duster, och en av dom längsta blev faktiskt i högstadiet, detaljer om vad som hände behöver inte dras. Men hon valde bort mig ur sitt liv.
Men så kom det ett litet sms en dag när hon läst att jag kommit in på Barn och Fritidsprogrammet i Degerfors. Och så va man vänner igen.
Hon är en helt underbar person, jag kan nog inte beskriva henne med ord faktiskt, mer än att hon är så sjukt underbar. Hon har ALLTID funnits där för mig. Oavsett vad ja haft för problem. som hon skrev i sin blogg om mig så är jag en godhjärtad person och vill tro gott om alla. Och när det visat sig att jag haft helt fel så har ja vänt mig till henne. Och hon har funnits där för mig . Stöttat mig och bara funnit där, även om man inte alltid behöver säga något utan bara ha sin bästa vän bredvid.
Hon kommer med ständiga kärleksråd till mig, har haft en del otur med killar. Där vänder jag mig till henne också, hon har ju haft ett förhållande i 6 år i februari nästa år.
Vi har alltid kul ihop, kan inte komma på ett tillfälle där vi inte skrattat så vi fått ont i magen. Oftast händer det på Viking, Kulan eller Donken. Man har så otroligt kul ihop med henne.
Vi har varit riktigt osams ännu en gång, och andra gången så fick ja ett sms sent på kvällen om att det låg ett partytält på gräset... Och jag gick ut efter ett tag.
Så det är riktig vänskap, att man är osams men att det bara krävs ett sms eller nåt sånt för att bli sams igen, det bevisar att inget kan bryta vänskapen. Att man alltid kommer finnas där för varandra.
Hon är en sån person som inte direkt öppnar upp sig för andra människor, hon är lite avvaktande, även om hon har trevligt ihop med personen. Men det tar sin lilla tid innan hon öppnar upp sig. Som hon sa om mig att hon beundrar mig för att jag tror gott om alla så beundrar jag henne för att kunna hålla sig reserverad inför nya människor, intebara släppa in dem direkt. utan håller dem på avstånd ett tag för att se om det går att lita på de personerna eller om de bara är skit. Just det där att veta vem man ska lita på eller inte. Även om Angelique inte alltid öppnar upp sig helt, inte ens för mig så kommer man henne väldigt nära om man tar sig tid att lära känna henne, umgås med henne.
Hon håller saker för sig själv som hon anser att inte andra har med att göra.
När hon ger sig fan på att hon ska fixa en sak så gör hon det. Då kommer kämparglöden fram. Som nu, hon har pluggat en hel jäkla termin utan studiestöd, för att hon vet att hon måste läsa upp poäng för att sen i januari få utbetalning av studiestöd igen. Det kallar jag att kämpa! Gå i skolan utan betalt.

Jag skulle aldrig klara mig utan henne. Aldrig. Vi tänker oftast på saker på samma gång, å då brukar vi oftast skicka sms till varandra, för det är nåt visst med vårt tänkande. Att hon varit påväg att skicka så får hon ett från mig eller tvärt om. Eller att vi bara tänker på samma sak å skriver det i ett sms.


Det vart långt om min bästa vän.
Min andra bästa vän är:

Emilie. Henne lärde jag känna redan när man tultade omkring i blöja. Vår familj flyttade till Busbacken 90, å då bodde de redan där. Och vi blev genast vänner och bästisar.
Gick på samma skola och umgicks näst intill varje dag.
Men vi växte ifrån varandra när vi började olika skolor, eller ja hon började på högstadiet och jag fortfarande gick på mellan.
Men vi hittade tillbaka till varandra under gymnasie tiden, då jag skrev till henne på Lunarstorm, och vi beslöt oss för att träffas och vi pratade länge och väl må ja säga. Och sen har vi hållt ihop. även om vi också haft smågräl som hållt oss isär ett tag så är hon en person jag kan prata om det mesta med.
Hon är en underbar person, glad, trevlig, sprallig. Vet vad hon vill.
När hon vet vad hon vill ha så ser hon till att hon får det också. Hon kämpar fortfarande med att få provanställning på posten, även om det ännu inte blivit så utan hon bara jobbat som semester vikarie och hoppat in vid behov. Men hon vet vad hon vill. Och jag tror hon kommer få det tillslut. Henne blir man inte av så lätt med.
Hon har funnits där för mig med när jag haft problem runt omkring, stöttat och gjort allt för att görta mig glad.
Kommer aldrig glömma semestern på Gotland ihop med dig och din familj (de är min familj med) Det va en upplevelse!

Blev inte så långt, men jaa.. Ord i mängd avgör inte allt.
Dom båda två är mina bästa vänner och jag skulle inte vilja leva livet utan dom. verkligen inte.

Jag och Angelique ska åka till Thailand nästa år och det ska bli så jävla kul!