Ja, mina föräldrar. Vad ska man säga?
Min mamma hade jag ju bara tills jag va 6 år. Så där har jag inte så mycket minnen eller ens något att säga. Förutom att man va där varannan helg när man va liten.

Min pappa heter Bengt, och jag älskar min pappa. Och står min pappa väldigt nära, ännu närmre nu när jag flyttade hemifrån 1 april 2008. Då kom vi ännu närmre varandra. och det känns otroligt skönt. Han hjälper mig alltid.
Min pappa är yngst av 6 syskon. Varav 4 är i livet. (Vi har haft tragiska bortgångar under åren)
Han är dessutom kortast och den som ser ut som en liten pizza bagare. Haha. Men han är underbar!
Han har vuxit upp i Nykroppa som det heter, och flyttat lite hit och dit. Han har ett förflutet som jag inte tänker nämna något om. Haha.
Sen så flyttade hela familjen till Karlskoga, och sen dess har han väl bott här. Jag vet inte helt säkert faktiskt.  
Han träffade min mamma och min mormor tyckte inte om det så det va lite smygande med det ;)

Mamma är enda barnet, min morfar har jag aldrig träffat. Han lämnade min mormor när hon blev gravid. Men mamma har tydligen 6 halvsyskon. Ingen av dem ville veta av henne dock. Man ville inte ha någon som helst kontakt.
Och jag har ingen kontakt med dom idag heller. Vet inte ens vilka de är, och har inget behov till det heller.
Sen så ja, mamma träffa pappa, de gifte sig, fick min bror och sen mig.
mamma gick bort.
Så end of story där faktiskt.

Men jag har ju en låtsas mamma som jag haft vid min sida sen jag va jätteliten, minns inte om det va redan tillbaka vid 4 års åldern.
Och henne är jag glad att jag haft vid min sida, utan henne så hade jag nog inte klarat mig speciellt bra. En tjej behöver alltid ha en kvinnlig vuxen i sitt liv som hon kan vända sig till. Och hon är den jag vänt mig till med mycket, första mensen, sjukdomar, bekymmer.. Ja, mycket. eller bara ventilera. MEN vi har haft våra otroligt stora gräl då vi inte pratat med varandra på en vecka eller två. Så ja, ingen dans på rosor där inte.
Men jaa, kom henne närmre när jag flyttade hemifrån med.
Även om vi kanske inte riktigt går ihop längre. Men det är sånt som är livet.

Så jag är glad att jag har min pappa och Carina. de är mina föräldrar, de jag växt upp med och de som ställt upp och ställer upp.
Är glad att jag kommit min pappa närmre, väldigt mycket närmre.